.

I det oemotståndliga kvällsljuset, en afton där man har gjort sig fin och bara ben inte får knottror av kyliga vindar. Klart det ska fotas! Ser inte särskilt glad ut. Är glad. Men när solen lyser arslet ur ögonen (gud vilket motbjudande uttryck det där blev) så liksom rynkas ögonbrynen lite. Så jag ser bekymrad ut.

Där står jag i fantastiska kvällsolen i min nya klänning och har mage att se bekymrad ut. JAG SÄGER DÅ DET. Men det blev fiiint..

Ungefär 60% av fotona vart dock suddiga, vilket är ungefär halvkul när man har en kamera som bör kunna fokusera även på självutlösare. Sen kan detta förstås vara mitt eget fel också. Point is, jag ska lära mig.

Nu bär det av till 50-års fekke.
Wieeeeeeeeeeeeeeho!