.

Idag gömde jag mig på lagret en stund
låtsades lite att jag inte fanns

du behöver inte låtsas

är det så att jag fortfarande inte fattar,
är det så att tiden har gjort det den tydligen ska göra?

stirrar på vadsomhelst och försöker bearbeta samtidigt.
varsomhelst. för du finns inte på särskilda platser.

Distansen är så enorm.
Jag undrar allt om livet för att jag har sett det försvinna.

Kan man leva för egen lycka utan att det gör ont i andra?
Och kan man vara lycklig ensam?
Är ensamheten något som mäts i antal person brevid - eller i hur pass mycket de brevid förstår?

och vad fan spelar det för roll sålänge man känner sig glad?
om man inte gör det då?

Får man älta, skrika, gråta, prata, skratta, förtränga, leva ur det som finns därinne, och ändå behålla sig själv som man är egentligen? Finns det något "egentligen"?

Vi är vad vi är.
Förutom om vi inte är längre.

Allting är annorlunda. För att ett helt perspektiv har omformats. Och livet är beroende utav perspektivet, helheten. Därför är det kanske läskigt att det så enkelt kan rubbas.

fanfanfan
ge mig ett perspektiv som åtminstone jag kan förstå mig på.