.

Jag älskar kvällsdimman för att den är trollsk. Vill gå ur ur bilen eller bussen eller vadän det är för färdmedel jag oftast sitter i när jag kikar ut på ängar med daggsmidda grästoppar, och jag vill dra in några extra andetag av den där särskilt friska och svala luften som man omges utav. Jag leker med tanken att ta inte hindras av fuktkänsliga skor och vandra ända in, eller kanske låta fötterna leta sig barfota fram på mark som känns mer orörd för att jag inte kan se den tydligt.

Och det är så enkelt att få känna någonting annorlunda, man kan göra annorlunda genom att intressera sig för det som bara finns där. En dimmig äng, en len mule från ett djur med snälla ögon, en stund ensam på en sten i skogskanten. Att sitta och dofta, lyssna, känna, smaka. Att bara bry sig om det som finns där. Inte det som kommer sen eller det vi vill ändra på.

Att faktiskt bara existera och inte överanalysera existerandet.

För att jag vill att livet ska vara enkelt.
Det ska kunna vara det. Det ska inte behövas så ofantliga mängder mental stimulering för lyckan, den torde ligga oss närmast, närmre än om vi haft dess hand i vår om så vore möjligt.

Vi får inte underskatta det som inte är komplicerat.. vi behöver uppskatta det.