.

Södra Bali, Indonesien.


Norra Borneo, Malaysia.

Jag stör mig väldigt mycket på gränser. En person som inte är kriminell, en person som kommer från ett land men vill besöka ett annat och måste ha visum för inträde; är en person som automatiskt inte är fri.

Vi är inte fria.
Det stör mig att naturen som bara finns i vissa delar utav världen enbart får avnjutas om det nu godkänns utav en ambassad, regering, whatever, andra personer som säkert själva vill känna sig fria i grund och botten. Det sitter personer bakom precis allt men ändå finns det spärrar som är som väggar, egna rum, stängda dörrar.

Säg att jag nu hade velat stanna kvar i Taiwan, eller på Borneo? Mina fötter på marken på en planet vi delar, och jag borde väl få stå hur länge jag vill. Så känner jag.

Men nej. Jag får helt enkelt inte åka vart jag vill, och jag får inte stanna hur länge jag vill. Så är det bestämt. Grr.