.

Folk kommer hem från långa resor och beklagar sig, längtar bort direkt. Jag undrar om de har det jag har. Jag undrar om de nästan har ont i bröstkorgen av kärlek när de kliver in i ett rum fullt med personer som gör dem levande.

För det gör ni.
Ni fulländar mig, ni håller mig på jorden, när omständigheter slår mig ned på knä är det ni som ställer mig upp igen. Utan er vore jag ett skal utåt; ni tillåter mig att vara precis så som jag är. Ni inspirerar mig med era stora hjärtan, kloka huvuden, era vackra personligheter, allt det ni utstrålar. Jag är säker på att alla skratt vi delar kommer att göra mitt liv längre och jag vill och tror att vi kommer fortsätta skratta så länge jag andas.

Jag älskar er så ofantligt.
Ni är livet, glöm aldrig det.