.

Sedan jag kom hem kan alla i min närhet intyga min nästan spasmiska otålighet när jag känner mig mentalt ostimulerad. jag sitter och hoppar på stället, hamrar med fingarna mot bordet, byter ställning i soffan ständigt. Så idag efter några timmar med lurviga hästar och stora hundar i snön, så kom jag hem och fann att mina kvällsplaner var inställda.

What to do, tänkte jag då. Sen tog det två sekunder tills jag fick för mig att jag kunde ju faktiskt dammsuga hela huset. dagens sämsta idé inleddes därför på nedervåningen, sedan när jag tog mig upp för trappan så.. pja.. föll en stor tavla ner, slog mig i huvudet och krossades brutalt i stora agressiva glasbitar på mitt nyligen dammsugna trägolv. Förutom en lätt yrsel så var det irritationen som slog i mig, så jag satte mig framför Las Vegas och åt en apelsin.

Jag verkligen hatar glassplitter. Men summan i allt detta är att jag måste lära mig tygla min spasmiska rastlöshet, eftersom att den tydligen gör att jag armbågar tavlor och sen så straffar liksom synden sig själv.