.

Todaaaaaaaaaaaaaaaay.

Sveriges radio intervjuar mig om sociala medier och jag andas lättad ut då jag inser att det inte blir med i den avsedda sändningen under eftermiddagen; jag hade nog inte framkommit som särskilt kvicktänkt. En kund vänder sig i dörren på sin väg ut med orden "läs Bibeln, så förstår du". En kille tittar blygt fram under mössan när han beställer en kopp Kärlekste; det gröna med små sockerhjärtan i. En turist från Asien skrattar nästan klingande, såsom en lycklig, när hon ser att vi säljer skorpor med lakritssmak. 

Det har varit Söndag, och den har varit en i sol.
Och jag har äntligen hittat den där låten i min iPod som jag alltid glömt bort namnet på då den väl slumpats fram i listan. Det är Warning Sign. Jag är inte helt glad att herrarna i Coldplay väljer Göteborg som enda konsertstad i år, de har varit så oväntat många musikminuter för mig under de senaste månaderna, och jag vet inte om jag kommer ha möjlighet att se dem där.

En sådan enkel sak som en låt man känner av, det gör så mycket. Fast.. sen är det inte helt enkelt när man begrundar det. Det finns så mycket bakom ord, melodier, inspelningar och allt det från låtskaparna och till just min iPod. Men mina känslor är enkla. Och de är så många!

Vad jag älskar musik.

Och vad jag älskar.



Idag skuttade jag sjungandes in på lagret, välte ut en teburk i ren sprättighet, åt middag med goda vänner, skrattade så jag skrek i baksätet på en bil, var störtkorkad samt fixade att vara monstruöst trevlig trots långa arbetspasset utan rast.

Det sköna är att när man vaknar på morgonen så vet man inte. Jag visste ju inte vad som skulle bli utav idag. Och det är tryggt att veta att imorgon ligger öppet det med. På så många sätt.

The truth is.