.

I livet gör man bort sig väldigt ofta. Säger saker man inte borde säga. Man tycker saker man inte får tycka. Avundas människor istället för att unna dem. Man bryter sig själv till halvkras över struntsaker. Man låter andra säga att man har fel, man blir den person andra människor ser i en.

Påverkan från andra ligger i hinna över det som är närmast - hjärta, magkänsla, sinne. '

Ett misstag kan bli förödande. Fast alla gör misstag, och alla vet om att det är så. Vi dömer ut varandra, vi dömer ut oss själva. Vi hittar på begrepp och regler som ska gälla relationer i  allmänhet fastän vi är så olika - vi läser texter och ser program som förklarar för oss hur vi bäst bör agera.

Vi tänker 'nej, såhär borde jag inte göra'.

Borde.
Jag tar gärna goda råd från de jag älskar och ser upp till. Kloka människor, som jag litar på och gärna lyssnar till.

Men så ska man verkligen lyssna på sig själv. Jag är fast i en känsla där det jag vill inte ens stämmer överens med samhället, systemet jag behöver följa. Detta är problematiskt. Jag har ingen aning om vad jag vill plugga, jag vet att jag behöver ett jobb men förstår inte hur jag ska klara det, jag känner någonting nytt i kroppen men vågar inte ge efter.

Får lust att gå lös totalt. Ta mitt liv, skjuta fram det på en kärra och bara köra.
Jag har inte tappat den inspiration och den framfart i utvecklingen jag fick utav min resa som faktiskt tog slut för mindre än en månad sedan. Jag vet bara inte vad jag ska göra av den.

Tar fram bilder i huvudet, skapar drömmar i luft och abstrakta scener. Jag kan göra dem. De blir verklighet i samma stund jag bildar dem; så länge jag har dem är de aldrig intet. Men de säger mig inte vad jag vill välja. Av allt som finns, har jag svårt att välja. Av alla känslotillstånd och tankar är det svårt att urskilja de viktiga från de som skapats av osäkerhet eller onödiga överanalyseringar.

Men häftigt är, att lycka, den har jag.
Jag har fattat den.