.

Dagens Nyheter, 5 Feb.

"Tonårsflicka avled av 100 piskrapp
BANGLADESH. Fyra personer har gripits misstänka för ett religiöst motiverat mord på en flicka i Bangladesh. 14-åriga Mosammet Hena anklagades för att ha en affär med en gift kusin. De två dömdes av ett byråd till 100 piskrapp var. När en folkhop utförde bestraffningen föll flikcan ihop och avled en vecka senare på sjukhus. Ytterliggare fjorton bybor eftersöks av polis. Enligt lokala medier ska kusinen ha våldtagit flickan."

Jag minns en av min, Marcus och Bellas många filmkvällar. I normala fall brukar de präglas utav helt sinnessjuka skämt, halvfokus på vilken film vi än slår på och allmänt god stämning. Men så en gång slog vi på filmen The stoning of Soraya M. Filmen skulle föreställa Iran några årtioenden tillbaks, och som titeln avslöjar handlar den om en kvinna som stenas till döds. Hon döms utav ett fanatiskt byråd och den scen där hon stenas var en av de mest svårsedda jag bevittnat, eftersom att utöver det rent grafiska finns där medvetandet om att det har försigått och fortfarande gör det på olika sätt, på vissa platser i världen.

Mosammet Hena. När hon föddes för fjorton år sedan var det i ett land dränkt i översvämningar, både den sort naturen orsakar och den av fördomar och orättvisa. Jag vet inte vad för slags framtidsutsikter hon haft, vilken familj hon levt i. Men när jag var fjorton var mina problem olycklig kärlek till någon grabb i grannklassen, vilken jacka jag skulle ha på skolavslutningen, att jag inte orkade göra mina engelskaglosor fastän jag hade flera dagar på mig. Men Mosammet. Hon blev, som det verkar, våldtagen utav sin kusin. Sedan fick hon dö för den synden.

Och med ens dog fler drömmar på den här jorden ut.

Vila i frid. Om du föds igen, välkommen till mitt land.