.

Jag känner mig så extremt låst i mitt liv just nu.
Jag var fullt medveten om risken att det skunde bli såhär när jag kom hem från Asien, men eftersom att allting föreflöt aktivt och roligt de första fem veckorna kändes det som att det kanske inte skulle komma ändå. But then it did.

Jag är av tron att man skapar sin egen tillvaro. Att man, om man nu har förutsättningar, inte ska tycka synd om sig själv utan gör bäst i att rycka upp sig för sin egen skull. Men nu sitter jag här och inser att för var dag som går tappar jag energin och motivationen som stod så högt när jag kom hem. Jag behöver någonting att göra.

Men att åka och hälsa på mina älskade söderut, ta en fika, köpa en bra bok. Allt utanför huset tycks kosta pengar. Dessutom är det ju faktiskt så att mina kära vänner studerar, jobbar, har respektives eller för närvarande bor i en annan stad. Det hinns helt naturligt inte med att ses så ofta som jag har tid.

Så jag vet tamejfan inte vad jag ska göra? 
Har extrajobb så att jag typ kan hantera räkningar and that's it. Vad jag behöver är att få napp på ett heltidsjobb så att jag faktiskt kan börja planera in saker att se fram emot samt ha betydligt mindre fritid. You know. Det är helt enkelt inte särskilt kul alls att ta en vinterpromenad ensam och sedan dricka en kopp te i vardagsrummet. Varje dag. Ju mindre jag gör desto mindre energi har jag, och det hjälper inte att försöka sova bort halva dagarna.

Det här är en för skarp kontrast till den värld jag levde i jättenyligen. Från självständighet till att pappa måste betala SL-kortet. Jistanes, förbövelen, darnit.

Imorgon måste jag göra någonting.