.

Lyssnar på Antony & The Johnsons. Har knarkat deras cover på Knockin' on Heavens door i ett par veckor, och först nu har jag satt mig ned för att verkligen lyssna på andra låtar med dem. Konstanteras bör att deras musik är bland det absolut vackraste jag har hört.

Just nu ligger Cripple and the Starfish och slår i min bröstkorg.
Kan inte sluta lyssna. Bara en gång till.

Jag önskar ofta att jag själv kunde skapa så vackert.
Jag undrar hur man kommer på texter. Hur man framkallar melodier som hör till. Hur människor som kan knipa fast känslor tillsammans råkar stöta in i varandra en dag, och inser att en röst någon bär kan klä ett instrument en annan spelar. 

Heder till de som faktiskt låter idé lämna tanke för att bli någonting som andra sedan får njuta utav. Det är ändå ganska fantastiskt.