and the oscars gooooes to
bild från telegraph.co.uk
En grej jag inte riktigt fattade med Oscarsgalan igår var varför James Franco, vars förtjusande yttre garanterat är en stor anledning till att jag satt där och glodde halva natten när jag inte sett mer än en nominerad film, inte verkade vilja vara där. Han såg stel, blek och ointresserad ut ungefär heeela tiden. Detta i vart ju skitkonsigt i kombo med Anne Hataways fnittriga spattighet och genuina ansträngning att göra jobbet bra.
Jag vill aldrig mer se en oengagerad James Franco i tight, röd galaklänning.
Kan vi komma överens om det, Academy peeps? Det vart lite olustigt.
Om ni i framtiden vill att James ska medverka kan ni med fördel ställa honom i ena änden av scenen med en kamera riktad åt hans håll at all times för allas nöjes skull men det räcker med att han står där. Grr. Yum.. och, ehm, Tack.
Anyways. Annars var det rätt mysigt att titta på galan, Filip och Fredrik kom med helt meningslösa anmärkelser då och då vilket ju är vad de gör bäst (typ åh kolla vad Geoffrey Rush ser ut som Steven Spielberg när han ler, stillbild på det!) och skådisarna satt med små skräckslagna leenden och hoppades på att inte bli indragna i konstiga inslag eller filmade när de petar sig i öronen (vilket i princip hände en regissör, grattis till honom för det sågs av många miljoner).
Bästa Utländska Film, Hämnden. Dansk.
Sen måste vi väl congratulera våra grannar i söder, Danmark. Inte för att det vann utländska film för Hämnden, utan för att det gjorde det mycket tack vare att vår svensk Mikael Persbrandt spelade en av huvudrollerna. The world makes sense! Sen bör nämnas att jag aldrig sett en hel film med honom i. Det är sant. Jag borde ju för fan inte ens få kallas för svensk. Jag vet inte om han förtjänade sin del av den här Oscarn! Jag vet ingenting! Jag måste gå och rannsaka mig själv.
Later.