.

Om man fick önska sig vad som helst.

Om livet var osannolikt och magiskt på helt andra nivåer, där gjort kunde bli ogjort och där man kunde läka och förlåta på ett helt annat sätt än i det här, det verkliga livet.

Om jag kunde vända blicken ut mot fönstret och se en helt annan värld där ute. Precis samma yttre; en himmel dränkt i vitt dis, halvblöt snö på buskage och marker, julbelysningar och vinteräpplen. Men med ett annat innehåll. 

Inatt så drömde jag någonting mycket sorgligt. Och det fick mig att vakna upp med känslan utav att någonting som jag önskar hade funnits, fanns på riktigt. Men jag vet ju att en dröm är alltid en dröm. Och medan tjocka snöflingor faller för första gången här uppe i år, och medan vi köper en fjärde omgång glögg och slår oss ned i filtklädda soffor, så finns där alltid en ihålighet.

Jag ser återigen tillbaks. På någonting som hänt på riktigt.

"Hur gör man?"

Jag har väntat årstider på att se svaret någonstans. Jag har till och med tittat längre bort än jag någonsin varit. Och jag önskar att jag hade haft ett svar. Det är allting jag önskar mig i år.

Så låter vi årstiderna börja om. Och nästa gång jag tittar ut genom fönstret,  på den yta som jag är så van vid, så vet jag att du inte fattas.