.

"Jag minns det som om det vore igår"

Det är konstigt det där. En ganska logisk sak att säga när man vill berätta om någonting som man minns tydligt. Men jag tänker tillbaks på det värsta jag någonsin har upplevt. Den värsta dagen i mitt liv, ja jag minns den faktiskt, som om det vore igår;

Det är bara det att redan dagen efter, då det faktiskt var igår som det hade hänt, så kändes det inte nära. Det kändes som ett brutalt skämt, en parodisk upplevelse; svart humor som längst gången och jag undrade om det inte kunde vara så att allting bara var på låtsas. Det kändes så långt bort att kunna känna av någonting så intensivt i precis hela kroppen. Jag såg mig själv utifrån redan den dagen det hände, och dagen efter så spelades allting mest upp som en film i mitt huvud. Jag kände en så stark fysisk smärta, men psyket undrade; det var väl ändå inte mig det hände?

Så sitter jag och sysslar med precis vad som helst när bilderna kommer tillbaks. Filmen spelas om och om. Min hjärna tenderar göra så emot mig ibland, och jag vet inte varför, och ibland lyckas den fortfarande framkalla fragment av den där fruktansvärda känslan av någonting som är så overkligt.

Som om det vore igår.