.

Häromdagen så svarade jag "Ja" till att läsa programmet Internationella samhällsvetarlinjen, inriktning globala studier, på Linnéuniversitetet.




... det är ett tre år långt kandidatprogram benäget främst i Växjö, Småland.
Far, far away from home. Programmet är delvis på engelska och det finns goda möjligheter att studera utomlands om man är intresserad utav det några terminer in.


(Bild från sverigesradio.se)

Detta innebär att jag idag tyvärr var tvungen att säga upp min tjänst som cafeansvarig på Stadsmissionen. Lyckligtvis kommer jag kunna jobba extra på lov, fantastiskt nog. Jag kommer i alla fall garanterat att sakna mina kollegor och arbetsmiljön.


Bild från stadsmissionen.se

Efter mitt uppsägningssamtal så stövlade jag raka vägen till närmsta brevlåda och postade mitt påskrivna hyreskontrakt, eftersom att jag igår helt osannolikt lyckades bli erbjuden en etta på campusområdet med inflyttning i Oktober. Min första lägenhet, över 40 mil hemifrån. 22kvm för mig att gå lös på!

Denna tursamma lilla händelse tänker jag knappast se som ett resultat av ett effektivt sökande (det var mitt första telefonsamtal om boende, och jag stod egentligen helt fel i kön) utan snarare som ett riktigt bra tecken.


Bild på campusområdet, snart mitt hem, från studentum.se

Nu måste jag se till att hitta boende för de första veckorna, ska jobba ett tiotal arbetsdagar till, ordna alla detaljer och sedan så är det bara att packa ihop sig och starta nollningsveckan den 23e augusti.

Ganska exakt tre veckor från nu så börjar mitt nya liv som Universitetsstudent.
Det trodde ni inte va?

Det vet jag i alla fall att jag inte gjorde. HELTOKIGT ÄR DET!
Jag är kombinerat totalt galet jättenervös och rädd över mina beslut, samtidigt som jag har en känsla som säger att det är helt rätt att pröva detta nu. Jag kommer att sakna så många - det är det värsta. Men vännerna finns ju kvar, och även om Småland är långt bort så är ju tåg rätt gemytliga.

Shit.