.

Friends!
Ni är så jävla awesome!

älskarerälskarerälskarerälskarer!

Fast jag var helt körd igår och hade ont på så många ställen så skrattade jag som en idiot med mina vänner när vi tappert försökte känna oss belevade vid Kulturfestivlens dansscen. Skrattet var dock inte riktad mot dansarna, inte ens jag är så ondskefull på allmän plats, men det var liksom annat som urspårade.

Jag finner förresten dans ganska svårbegripligt, jag kan verkligen tycka att själva rörelserna, rytmerna och allt det fysiska är urläckert och imponerande. Men att det på något sätt ska uttrycka känslor eller budskap, det fattar jag aldrig.

Jag bara tänker "jag kan också räcka upp händerna mot himlen sådär" och det är ju så att säga hemskt tarftligt utav mig. Det jag ser är helt enkelt det folk gör med sina kroppar. Det var någon dans som hette "saw the white buffalo dancing" med helt hysterisk musik och tre personer som, i mina lite outvecklade ögon, spasmade. Förstå vad otacksamt att ta med mig på föreställningar. Jag är likadan med teater. Sitter oftast och tänker "jahapp, men det där är ju inte på riktigt" vilket är relativt bisarrt med tanke på att jag kan kolla på film och inte reagerar likadant då, fast jag obviously hajar att det är fejk.