.

Livet.

När man vaknar och inser att man har gått och lagt sig med en bit kladdkaka i sängen, så nu måste man bädda om så att man inte måste sova i chokladsmet ikväll. När man dricker en kopp kaffe framför ett TV-program man egentligen inte tittar på, man bara är. Är med sig själv. När man ser att solen skiner, så man lägger sig på gräsmattan och njuter av säsongens kanske allra sista verkligt värmande solstrålar... När man reser sig så har man grässtrån på ryggen.

En granne borrar någonting. Det hörs röster från ungdomarna som har rast på skolan mittemot. Vinden kittlar träden lite lätt och inombords vilar allting jag samlat på mig.

Livet.
Det valde du bort.
Känslan av att bara finnas.

Om jag nu ska vara ärlig så har den känslan inte känns speciellt lockande i mig heller på sistone. Den har verkligen legat i sin lä, låtit dig ha förturen. Och det är okej för så är det. Så är det när man förlorar en av livets finaste. Det vara bara skönt att äntligen vakna på morgonen och känna någonting annat än en hamrande ångest i bröstkorgen.

Idag är det skönt att bara finnas.