.

Tänkte först skriva att jag inte fattar hur det fortfarande kan göra såhär ont men det vet jag visst det, jag bara orkar inte med att det kommer fortsätta så länge det behöver fortsätta.

Det slukade resterna av sommaren och samlar sig för att ta in hösten också. Kanske kommer det kännas mindre påtagligt då jag befinner mig i Malaysia under fuktiga trädtoppar. Jag både tror och önskar det. Även om sorg är högst portabel så tror jag nånstans att den kan behöva vila den också.

nu ska jag i alla fall sova.
drömmarna gör bäst i att vara muntra inatt.