.

Jag tog en ljuvlig långpromenad i i gnistrande snö, med Berthine som sällskap. Vi fikade och pratade om livet, sedan tog vi oss vidare till ett centrum. På kvällen när jag kom hem var det tacos med familjen. Vi höjde våra champagnefyllda glas, för att fira att vi är klara med att bygga om på nedervåningen. Glänsande svart kakel mot en vägg prydd med fönsterklädda skåp. En tillfredställande känsla av lyx spred sig bland familjemedlemmarna, i våra nya fin rum.

Det var min lördag.

Nigeria.
Jag kan tänka mig en kvinna som vaknar i natten, till ljud utav skottlossning. Ett barn som nyfiket tittar ut genom dörröppningen. Jag kan tänka mig att jorden under deras fötter tycktes ostadig då de klev ut ur husen för att se vad som stod på. Jag undrar om den mörka himlen visade sina stjärnor för just deras ögon en sista gång, natten då de höggs ihjäl.

Natten till söndag höggs ett hundratal människor ihjäl med machete i Nigeria.
Huvudorsaken tros vara en ständigt pågående kamp om odlingsmark. Urbanisering tar arbeten ifrån bokskapsdrivande folkgrupper och bofasta jordbrukare, som måste konkurrera.

Jag vet inte hur jag själv hade agerat under överhängande risk för svält. I en situation där jag inte vetat vad som finns i morgondagen, där hoppet brottats med desperation.

Jag vet bara att de inte hade behövt dö.
Det var deras sista lördag.

Vila i frid.