Spriiingtajm almost

Jag brukar faktiskt bli ganska sprättig när vårtecknen dyker upp.
Det viktigaste vårtecknet för mig, som bringar glädje oavsett om det är snö kvar på vissa ställen eller pissekallt i luften, är torr asfalt. En plätt asfalt som är vårigt dammig och som solen skiner på brukar räcka för att jag ska vara glad en hel dag såhär i vårens beygnnelsetider.

Men inte i år.
Det är fel på mig just nu.
Jag är fan inte som jag brukar vara.

Jag önskar att jag hade någontng käckt att avsluta med, men efter lite för få sovtimmar och lite för lite vett i rullning så.. näe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback