.

Lyssnar på en låt som heter We Own The sky.
Tänker på att vi inte gör det.
Tänker på hur vi inte äger någonting.

Hur falskt så mycket är, hur förstörda så många är.
Jag hyser genuin beundran och största respekt till de människor som har lyckats använda sin drift till att göra gott i praktiken. Jag vet inte hur man gör.

Jag vet så lite. Kan så lite.

Någonting tycks fattas mig. Det där lilla extra som gör att man ser till att åstakomma saker när endast viljan inte är tillräcklig. Jag vill förändra så mycket.

Men jag förstår i ärlighetens namn inte hur samhällen skapas, hur rättvisa kipas, hur eldsjälar ständigt brinner. Jag är förvirrad, ofta handlingsförlamad och oerhört lättpåverkad. Så fort jag får höra om någonting hemskt som pågår vill jag ändra på det, så saker samlas på en hög där jag gräver längst ner och välter alltsammans.

Man måste kämpa för att nå sina mål, medan jag helst skulle vilja rädda världen direkt. Det får gärna gå snabbt och enkelt så att jag slipper bestämma mig för vart jag ska börja.

Tänk om man väljer fel? Börjar i fel ände? Inte är duktig på det man vill göra?

Tänk om jag bara kunde sätta ihop mig själv till någon mer användbar.
Undrar lite om man kan skapa egenskaper.

 Vi kan aldrig äga varken himmel eller hav, vadän vi skriver på papper. Jag uppskattar det, att se upp på det himlaval som är större än vad vi är och som inte tillhör någon. Men ikväll blickar jag upp och önskar jag att jag inte vore såhär liten och överflödig.