.

Om och men,
fast jag är glad ändå.

Min dator är halvdöd så jag sitter på min systers.
Det är okej, Jag har ändå inte tid för att idka hatkärlek med dumburken den här helgen. Det är fullt upp och jag älskar't. Senaste tiden har dagarna smäckats med roligt umgänge, turer till stallet, träning och joxande med nödvändigheter.

Jag har till och med börjat laga mat!
Idag gjorde jag kummingryta på potatis, häromdagen försökte jag mig på en Chili Con Carne och dessförinnan var det minsann rotfruktschowder som stod på menyn. Det är enkelt och kul, varför har jag inte fattat det förut?

Att det ska ta tjugo år för vissa saker att sjunka in.
En sak som jag dock uppskattar oerhört mycket är att det, dessa tjugo år till trots, fortfarande inte har slagit mig att det kanske är dags att sluta leka. Igår hemma hos Carro så sprang jag, Bella, Marcus och Arvid omkring och betedde oss som om vi vore tio år gamla. Humorn var låg, vi sprang barfota i gräset, skratten var hysteriska. Jag vill aldrig sluta leka, det är säkert den typen utav skratt vi utbytte igår som förlänger livet.

Ser fram emot imorgon, fast jag tänker lattja iväg i nuet nu.
(Ser på American Beauty och blir lite bekymrad när jag faktiskt kan relatera till hur en utav huvudrollerna pratar om hur en plastpåse som fladdar i vinden är en av de vackraste ting han någonsin filmat. Inte för att jag älskar plastpåsar. Men ibland kan jag välla över på samma sätt som honom, när jag ser någoning som jag tycker är vackert.)

Peace and luuuuv♥