.

Jag antog min egen utmaning idag, och ställde mig varmklädd med Greenpeacemappen i högsta hugg. Beredd att möta alla hinder, redo att förbättra världen!

Trodde jag.
Östermalm tillhör tydligen inte världen.

VÄLBÄRGADE MÄNNISKOR
Att stå som värvare utanför Sturegallerian och bemöta alla dessa bittra kärringar, stressade affärsmän eller unga män i backslick var svårt även för den vane värvaren. Det spelar ingen roll hur mycket bra saker du än har att säga, hur självklart det du förespråkar än är, för de lyssnar nämligen inte. De höjer bara en avvisande hand och fortsätter plöja mot Sturegallerian. I alla fall alla de jag talade med, undantag finns alltid.

UNGA MÄNNISKOR
Efter en lunch med peppande och störtsköna Greenpeacekollegor så var det dags för min andra destination, nämligen Stockholms Universitet. Skönt, tänkte jag. Folk som använder sina huvuden och är vetgiriga och engagerade. Ni kanske redan har gissat er till att jag tänker fortsätta det här stycket med att jag ännu en gång hade fel.
Folk passerade hastigt.

Jag fegade dock ur rejält och borde ha frågat fler, men jag tappade motivation och kände mig mycket beklämd. Folk har så dumma ursäkter och det gör mig uppgiven.

URSÄKTSLISTAN
"Jag har inte tid, jag ska gå och träna"
(Varefter hon går in i Sturegallerian)

"Jag har inte tid. Nej, jag tycker inte att miljön är värd en minut av min tid"
(Good going asswipe)

"Jag har inte tid. Jo, miljön är värd min tid men jag har bråttom"
(Motsägelse, någon?)

"Klimatförändringarna finns inte"
(Kan du läsa? Har du hört nyheterna?)

"Det var ju en fin tanke."
(So wtf's the problem?)

"Min son är redan med, det räcker."
(Kul att din son bryr sig om hans framtid när inte du gör det)

"Jag tänkte gå med förut men så hörde jag något dumt om er alltså det var något såntdär som hade hänt så jag ville inte, jag är inte intresserad NEJ TACK"
(Vad hade vi gjort för fel sa du?)

"Media har bara blåst upp globala uppvärmingen. Och jag vill inte binda upp mig"
(Erkänn bara att du inte bryr dig)

"Jag tycker ni har fel approach. Regeringarna ska sköta det där"
(Och det har dom gjort så sjukt bra hittills?)

"Jag bryr mig om miljön. Men jag tycker inte om Greenpeace"
(Sen bryr du dig säkert om svält men Unicef är inte så bra, och mänskliga rättigheter är säkert jätteviktigt men amnesty är ju sämst. Ursäkter.)

Nej tack!
(Det var ju ett bra svar på frågan "Vad tycker du om klimatförändringarna?". Jag är ingen försäljare.)

Jag kommer att värva ons-fre, och jag tänker anstränga mig ytterliggare. Däremot tror jag inte att jag har psyket för värvning, jag blir helt enkelt för känslosam och tappar snabbt lusten att gå fram till människor. Det känns mest som att de ser mig som besvärlig, fastän jag ger dem chansen att göra någonting fantastiskt och dessutom inte alls vill ta mycket utav deras tid.

FÖRRESTEN
Måste passa på att berätta hur fantastiskt härliga människor det är som jobbar på kontoret. På lunchen klampade jag in några minuter efter de andra, för att se hur en av killarna sitter och spelar gitarr och sjunger i ett rum. Överallt möts man utav leenden, lyckönskningar och peppning. När vi skulle bege oss av ville våran gruppledare ha en gruppkram. En riktig veteran inom organisationen slog sig ned runt lunchbordet och höll ett motivationstal för mig, för att sedan förklara att världens snyggaste miljökämpe, syftandes till sig själv, ska vara på TV på onsdagkväll.
De jobbar med något så viktigt att det är svårt att ta in, men gemenskapen är stor och humorn aldrig långt borta. När jag gick hem på kvällen satt inte mindre än två anställda och spelade gitarr, medan andra drack te och diskuterade dagen i lugn och ro.

Jag är stolt över att jag försöker hjälpa till, men jag önskar att det inte skulle vara så svårt att framföra ett budskap som är så simpelt.

Vi vill bara bevara allt levande, inklusive människan.
Ska det vara så jävla svårt?