.

Resö, fiskesamhälle i Bohuslän

Jag har just läst ut Isabella Lövins bok Tyst hav - jakten på den sista matfisken. Den handlar helt enkelt om hur vi tömmer våra hav på fisk, vilka metoder vi använder, varför, hur det kommer sig att vi fortsätter trots att vi vet vilka konsekvenser det kan få och så vidare.

I slutet utav det här minst sagt skrämmande journalistiska arbetet, som gjorde mig mer än illa berörd, så har Isabella effektfullt delat med sig utav ett tankeexperiment från Sylva A Earles bok Sea change - a message of oceans.

Det går ut på att man placerar jordens 4,6 miljarder år långa historia under ett års tid, och sedan tänker sig att man sitter och tittar på det ungefär som en film.

"I åtta månader kan vi då först njuta av meteornedslag, vulkanutbrott och alla de märkliga sammanträffanden och kemiska processer som gör att just planeten Tellus förvandlas till det blå, vattentäckta undantag där den är i en torr och kall rymd där både liv och vatten i övrigt tycks vara mycket mer sällsynt. Först i augusti kommer de första encelliga organismerna med cellkärna, det vill säga livet. Sedan dröjer det ända till november innan de ryggradslösa havsdjuren dyker upp, och lagom till Lucia kommer jätteödlorna, fast de försvinner igen någon gång mellan jul och nyår. De första däggdjuren syns på bioduken i mitten av december, och homo sapiens, vår egen art, kan vi titta på mellan tjugo minuter och en kvart före midnatt den 31 december. Det moderna konsumtions- och industrisamhället kan vi se blixtra till under filmens sista två sekunder"

Hur snabbt kan vi förstöra ekosystemet? Är det därför vi är här?
Varför är människan så hemsk?

En man som heter Theodore Roszak har grundat ekopsykologin. Den går ut på att ökande pskykologisk ohälsa hänger samman med att vi har avlägsnat oss från våra biologiska, mentala och naturliga rötter, vår samhörighet med naturen. Jag tror som honom utan att vilja sätta namn på det. Jag tror på att genom att inte förstå att vi är av naturen och att den är allt, så sätter vi ett avstånd mellan oss och det som är värt att bevara.

Jag ser onska i människor, för vi vet vad som pågår, men vi väljer att vara nonchalanta.