.

Idag har inneburit mycket.

Jag har träffat familj, släkt, nära vänner, bekanta, kända, okända.
Jag har mött folk som velat dö.
Jag har mött folk som är kära.
Jag har skrattat.
Jag har varit stressad.
Jag har varit uttråkad.
Jag har känt varit stark, jag har känt mig svag.
Jag har varit arg, jag har varit lugn.
Jag har sjungit, jag har lyssnat.
Jag har känt mig säker, sedan osäker.

Jag har lyssnat till höga larm och springande fötter i en tom korridor. Med känsla utav sorg i hjärtat, med en uppfyllande glädje. Med ben som velat bära mig långt, med en kropp som behövt vila. Med någon annans armar om mig, med mina om andras. Med tacksamhet för det liv jag har här, med frustration för det andra måste genomleva.

Idag har inneburit nyanser. Nyanser så många att liv har tett sig sannerligen påtagliga.
Vi har alla gemensamt att vi kan möta varandra med bara en liten blick. Inget larm, inget kändisskap, ingen kärlek, ingen sorg, ingen sång, ingen osäkerhet, ingen bakgrund, ingen faktor kan slå ut den att vi alla kan mötas. Skiljerlinjer suddas ut om så bara för de knappa sekunder våra ögon ser varandra.

Jag har mött många människor idag.
Och det har gett mig så många nyanser.