jag och barn
Nyss så klev en mor, två barn och mormor in i butiken. Medan moderns te vägdes upp fick ett utav barnen den briljanta iden att lyfta en av spakarna varigenom kaffe kommer ut. I normala fall skulle man alltså ha en påse under spaken och fylla på vid kaffeköp. I detta fall så rann kaffebönor ut över butiksgolvet som pärlor åt svin.
Då når man det avgörande ögonblicket. Där föräldern kan välja att be om ursäkt till mig och erbjuda sig att ersätta det förlorade kaffet, och sedan vänligt men bestämt säga till barnet att det där inte var bra. Till och med jag fattar ju att barnet inte nödvändigtvis förstod att han gjorde fel.
Men ack, föräldern börjar förvisso säga någonting med bestämd finska till pojken. Men ingen ursäkt. Istället så väljer barnet att trampa på bönorna så att det blir smulor överallt, med ett elakt skratt. Min omedelbara reaktion blir konstigt nog att ryta åt pojken, som då vänder sig om och flinar mig i ansiktet.
Annika+Barn+Sega föräldrar= Alltid dålig kombination.
Jag förstår dig folk tror att affärer är något jävla dagis där man kan låta barnen leva rövare och inte behöva bry sig om vad dom gör. Sjukt irriterande!!! HAtar såna föräldrar dom borde inte få ha barn!
Fredrik, fyfan vad det måste vara mycket sånt på IKEA:o
Asså föräldrar är ett konstigt släkte.
Hos mig brukar folk komma och parkera sina barn vid barnböckerna för att sedan gå lite ärenden. Nej men de är lugnt, läs alla böckerna utan att betala - fiiiiine! Bokhandel, bibliotek same same liksom.
Jävla horunge. Det där hände mig TVÅ gånger i söndags, första gången dampade föräldern på ungen så jag sa inget. Men andra gången (annan förälder och unge) gick ett annat cpbarn lös och drog i spaken. Föräldern låtsades som ingenting och ungen hånlog och trampade på bönorna. Jag blev rosenrasande och kollade mamman i ansiktet och sa: Har du någon jävla pli på ditt barn?
Hon blev helt tyst och bad om ursäkt.