how long
Nej, känslan glömmer inte. Att vi kommer över saker är sanning med modifikation. Vi hanterar och går vidare. Men någonstans sitter allt. Erfarenheter som kan spåras fram bara genom en doft, ett ord, en association. Erfarenheter som oavsett om vi har lärt oss något utav dem eller inte, formar vårt framtida beteende.
Jag skulle oberört vilja ta med mig lärdomen, men slänga den dåliga känslan. Lämna de minnen som alltid märks av på ett naggande sätt då de spårats. Som sticker i bröstkorgen, som kan få mig att rycka till varthän jag befinner mig. De minnen som får mig att bli lätt illamående under korta stunder.
Som tar mina vakna stunder fastän jag redan har genomlevt dem.
Jag vill inte att mer av mig ska gå åt.
Imorse kände jag Nicklas parfym på en annan människa på tåget, vilket får en att tänka på honom. Spelar ingen roll hur längesen det var man kände en viss doft. Det är när man väl känner den som det direkt kopplas. Rätt så coolt faktiskt. Vidare så möttes våra blickar i skolan idag och jag blev verkligen ursinnig inombords. Fortfarande. Så det är så... Det finns alltid kvar något, vare sig det är nått bra eller dåligt... :(