.

Tiden går långsamt. Luften jag andas känns på något vis tjock, svårare att ta in.
Kroppen, den är seg. Jag har ont.

Jag har ont och jag förstår inte att jag har sett dig för sista gången.
Jag försöker att inte ställa mig själv de frågor som bara du kunde besvarat.
Det är inte mitt att veta. Det är ju ditt. Ditt liv.

Sist vi sågs så hade du färgat ditt hår svart.
Jag minns att jag saknade din riktiga hårfärg då.

Nu saknar jag hela dig istället.
Hur blev det såhär?