.

Hade svårt att somna igår.
Svårt att somna för nu vet jag att dagarna kryper iväg, och medan de gör det så ökar distansen till dig. Och allt närmre kommer man till den punkt där man behöver stanna upp lite och bestämma sig för att det är dags att fokusera på annat. Jag är inte redo för det ännu, kanske är jag redo först när jag inte behöver samla kraft för att resa mig ur sängen.

Kanske, är jag redo när det inte gör ont i magen när jag ser bilder.
När när jag inte längre kommer på mig med att stå och skaka på jobbet.
När mina ögon inte tåras så fort några enkla melodier spelas.

Du fanns här i över tjugo år. Jag kände dig i tre. Det behövs mer tid än ett par veckor för att smälta att vi befinner oss i precis ett sådant mardrömsscenario som jag oundvikligen föreställt mig flera gånger tidigare i livet. För att acceptera att det som har hänt inte är någon film, det är ingen berättelse om en vän till en vän, det är inte på låtsas. Det är dig det handlar om. Det är ett tomrum i luften nu. Ingen annan kommer hoppa fram och ta över det.

En ny dag för mig.
Sedan din bortgång har jag tappat andan några gånger.  
Ditt tomrum gjorde sig väl påmint.