.

Jag har förresten kommit fram till någonting mycket enkelt.

Folk borde kramas mer. Jag vet inte om det är min nyfunna bohemådra som har fått för sig att sprida kärleken, men nu när jag sitter här och dricker te ur min kopp från sjuttiotalet, som föreställer vita duvor och röda hjärtan mot en murgrön siluett, så tycker jag det känns alldeles självklart.

Man borde ta varandras händer ibland. Klappa varandra lite på kinden.
Vi mår liksom bra utav det. Och det är helt gratis. Och jättetrevligt!
Från oss alla till oss alla.

Men tyvärr är det ju också så att i dagsläget, kanske särskilt i Sverige, tolkas fysisk kontakt. Så skulle jag typ ta någons hand på random skulle den personen förmodligen tänka något utav följande:

1(person är av manligt kön): Oh shit. Nu tror hon det är någonting mellan oss. Awkward.
2(manligt kön och upptagen): Vad gör hon!? Tänk om någon ser oss? AWKWARD.
3(tjejkompis): ..?
4(folk i allmänhet): Jävlar vad kalla händer hon har! Seriöst, lever hon?
5(om personen är Bella): Det är så mycket damp över Annika.
6(främmande man i medelåldern): SCORE!


Med det i åtanke så inser jag min filosofi som lite svår att ta i bruk.
Fast jag tror stenhårt på att man skulle må bättre av det!