.

Anna Ternheim - Shoreline på repeat,
välbekant rinnande det längst mina kinder.

En för första gången ganska tom känsla inombords,
med tankar som inte far förvirrat omkring.
Det står ganska still. Är ganska lugnt.
Jag inser nu.

Nu lägger det sig på mitt bröst.
Säger, förstår du nu?
Det är såhär det är.

Allting kanske inte har ett syfte,
men allting blir.
Livet blir inte alltid
vad vi vill.

Men livet defineras inte utav enstaka händelser.
Livet finns där ändå.
Väntar tills man är redo.
Redo att bestämma sig för att ta det i sina händer.

Och säga, ja såhär är det.
Jag förstår nu.

Vad vet väl jag om imorgon.
Mer än att den finns där.

I mina händer.