.

Min farmor och farfar har rest vägen från Örebro ändå hit, och med sig har de en gammal projektor med hemmavideos ifrån tidigt femtiotal. Måste säga att det var magiskt att se de ljudlösa, rörliga fotografierna på min farmor då hon kör omkring pappa i en uråldrig barnvagn. Att se när han och min farbror åkte go-cart på liseberg uppklädda i kostymer trots sin ringa ålder. Allting från en grå projektor som surrar konstant.

Och för första gången någonsin fick jag ett ansikte på mina farföräldrar i yngre ålder. Farfar såg inte ut som jag föreställt mig och jag fick dessutom se hur hans föräldrar såg ut, det har jag inte ens gjort på bild.

Det var så mjukt ljus, alla såg lyckliga ut och de var så läckert klädda.

Coolah!