.

Att varje söndagsmorgon gå upp halv nio och göra sig iordning för en efterläntgad ridlektion. Att varje lov packa en väska för att bo ute på gården för att hjälpa till och som utbyte få rida lite på egen hand, kanske med favorithästen! Att tråna efter de snyggaste ridbyxorna och stolt klä upp sig i pikétröjan när man ville piffa till det hela lite extra. Att ingen komplimang är större än då någon ger en beröm för ridningen.

Det var under flera år som hästarna var en viktig del i mitt liv. Ett intresse som höll mig uppe och faktiskt tillät mig att slappna av. I stallet var jag för det mesta fri ifrån det som förstörde mitt liv i övrigt under den perioden.

Jag saknar de små liven. Jag saknar en mule som snosar i nacken när man vänder ryggen till, jag saknar att galoppera bekymmersfritt framåt, jag saknar ett par pigga hästögon som glatt ser upp över boxkanten när man kommer in i stallet. Jag sa alltid att jag inte tänkte bli en av de tjejer som tröttnade på hästarna och började prioritera annat, men nu står jag här och har ingen regelbunden hästkontakt.

Fast inombords förblir en hästtjej, så är det bara.
Jag kan fortfarande inte passera en häst utan att bli lite glad i hågen.

Får ta och bege mig ut på en tur snart tamejfan.


Sommar -05