.

I måndags  så träffade jag och Bella på ett riktigt orginal på pendeltåget till stan.

Tänk er en äldre kvinna som har ett par gigantiska hörlurar på sig. Ur dessa hörlurar pumpas någon suspekt 80-tals techno ut i hetsig takt. Detta hörs utåt tack vare den generösa volymen, och hon gör inga försök att dölja hur mycket hon diggar den. Hennes huvud guppar kvickt i takt till basgången och då och då avbryter hon för att gorma högt i en telefon.
Men det är någonting skönt över henne. Så när hon kommer fram till oss för att få hjälp med att ta på sig sin ryggsäck (hennes jacka var lite otymplig så hon fick inte på den ordentligt) så är det med tacksamhet hon tar våra händer och ler glatt.

Hon frågar mig sedan vad jag tycker om musiken och trär lurarna över mitt huvud som om jag inte redan hade hört den. Det var bara att le och ge tummen upp så blev hon stolt och satte lurarna på Bella istället. Detta scenario i sig kändes lite besynnerligt, och hon tog det till en helt nivå när hon började dansa i gången.
Och så pågick det en kort stund. Medan tåget rusade mot vår destination hade vi sällskap utav en medelålderskvinna som dansade till äldre techno med armarna utsträckta mot omvärlden.

Innan hon klev av så sa hon till oss att vi fick ha det så bra, och att hon fick en bra känsla här inne, gestikulerandes med händerna mot hjärtat.

Det var ett ganska uppfriskande möte på väg till en arbetsdag i Oktober.