.

Det här är någonting jag inte orkar samla kraft att skriva ett välstrukturerat inlägg om. Jag är så uppgiven inombords, och vill ha så mycket sagt. Jag är så rädd för den tid som jag lever i-

Det finns inte ett miljöproblem. Det är inte bara "en global uppvärmning på grund utav koldioxid" som kan fixas om vi skärper till oss om några år. Det kan omöjligen vara så enkelt, om än så omfattande. Det är ett komplicerat, välfungerande ekosystem som har fungerat tiotusentals år om och om - som vi nu leker hämningslöst med. Om vi river upp ett hål i nätet spelar det kanske ingen större roll, men hur många fler hål kan det bli innan det är för sent att reparera?

Bevis på bevis viftas med framför oss, gång på gång.

Vad mer vill vi ha?
Vi vet att klimatfrågan inte längre handlar om hurvida det är naturliga förändringar eller förändringar orsakade utav mänsklig påverkan. Vi vet det nu. Vi vet att tidigare beräkningar har varit för optimistiska och att stora delar utav förändringen sker i en oväntat hög fart.  

Säg mig, är det värt risken?

Ni som vägrar åka kommunalt. Ni som inte återvinner. Ni som inte handlar ekologisk mat när möjligheten finns. Ni som tänker att ni inte måste bidra någonting, men som istället bidrar motsatt genom eran passiva livsstil; Ni som inte bryr er.
Vad fan har ni för ursäkt?

På riktigt.
Vad fan har ni för ursäkt?

Om ni tror hela klimatdebatten är överdriven, så kan ni fundera lite på varför ett stort Klimatmöte ens kommer att hållas i Köpenhamn i December. Det är verkligen inte det första heller. Ni kan fundera lite på varför det på senare år har talats så enormt mycket om frågan  -  märker ni inte att det inte längre handlar om en mediatrend?
Det här är inte skräckpropaganda. Det här är verkligheten. Det kommer alltid att finnas siffror och påståenden som är orealistiska, worst case scenarion. Men de mänger undersökningar som noggrants studerats fram genom årtionden som alla talar för samma sak, är baserade på verklighet.

Vad är verklighet för dig?
Om femtio år är det kanske en värld med mer svält, utbredd hemlöshet, höjd havsnivå, torrlagda länder, mängder med utdöda arter och en mörk framtid.

Så sluta blunda. 
Snälla, snälla. Jag är inte så naiv att jag tror att allting blir bättre om vi släcker lamporna hemma och tar bussen då och då, men det bromsar lite. Det bromsar någonting som eskalerar så in i helvete i fel riktning. Vi behöver hårdare krav från politiker, vi behöver fler alternativ som gynnar oss och miljön, och vi behöver det snabbt. Vi behövde det redan innan iförrgår.

Det är klart det är enklare att rycka på axlarna och fundera på någonting roligare. Det vill jag också göra, men jag kan inte, för då har jag misslyckats. Jag finns väl här av någon anledning, och framförallt finns jag här för att ekosystemet möjliggör min överlevnad. Vi håller ju på att förstöra just den möjligheten. Möjligheten till liv. Inte bara för oss utan för så otroligt många andra varelser som vi helt iskallt väljer att nonchalera. En groda hit och dit, eller?

En groda som är föda för ett annat djur som då blir utan mat och som i sin tur dör ut. Då blir ett annat djur utan sin mat, förstår ni åt vilket håll det här lutar? Det handlar inte om en varelse för sig själv.

Alla är med i det här tillsammans, men ändå lever vi inte tillsammans.

Vi borde leva med natur och djur. Inte för att det låter mysigt och fridfullt, utan för att det är egentligen det enda alternativet för att vi ska kunna fortsätta med våra liv. Det är logik. Logik kanske mer relevant än någon annan.

Jag önskar mer av mig, min omgivning, min statsminister, industrier, all världens presidenter, media, företag; människan. Nu står vår intelligens verkligen på prov.