.

Vid tolvslaget visade termometern nollgradigt ute. Det var bara jag ute på gatan, med min musik i öronen och med blicken riktad mot vita flingor som föll mot marken. Jag tror bestämt att de kallas för snöflingor.

Konstigt nog är jag redan på en annan plats i mitt huvud.
Jag kan nästan ana lite fågelkvitter om jag fokuserar tankarna för ett ögonblick.