.

Några stapplande steg i nedförsbackar och på grusvägar för att nå dit. Möts av en leende Berthine i dörröppningen, dricker lite vitt och fnittrar åt oss själva. En glad Nils i telefonen.

En kort bit senare möts man av en välbekant syn. Ett fullproppat kök. Det finns nog ingenting som är mer typiskt för våra fester än just ett kök så fullt med folk att man snubblar och trängs för att röra sig. Överallt är det glada hälsningar med nya och välbekanta ansikten, skratt åt dumheter, tomma ölflaskor som trängs på bänkar och hallen som är så full att skorna klättrar sig inåt köket de med.
 
Rasmus har fyllt 20, och någon mer självklar anledning att samla vänner finns nästan inte. Och fastän några ansikten saknades i virvarret så var så väldigt härligt att träffa de som var där. Hade en glad, trevlig och stundtals tokig kväll. Jag behövde det här, några timmar med de som alltid är så genuint glada att ses. Jag fattar knappt varför just jag har så härliga vänner och bekanta, men det är för jävla gött.

Så efter några timmars runthoppande mellan vänner och några medlidande ord till killen som fått en brandsläckare sprutad i ansiktet så stegades det hem till favoriten för en god natt sömn och en morgon med palmer och cappuccinos.

Tack ni som bara gör mig glad!
Vi ses nästa gång.

Lite trevliga föreviganden bjuder jag förstås på;


And oh, Grattis Rasmus!