2

Först är det som om jag betraktar allting utifrån.
Sen gör det jävligt ont.

Men jag har ingenting att ångra och det är jag stolt över att jag kan säga.
Däremot vet jag inte vad som behöver repareras härifrån.

Det krävs bara en vindpust.

 


Kommentarer
Jenny säger:

Så är det för mig med. Det är först när jag tillåter mig själv att känna efter i hjärtat som det smärtar riktigt ordentligt :(

2009-11-28 | 12:06:57
emmi säger:

det är ju lätt hänt att man blir disträ och skärmar av sig när nåt traumatiskt eller jobbigt händer. kanske är det en försvarsmekanism och kanske är det ändå viktigt att kunna ha den som en känslomässig airbag så att man inte bryter ihop och tillåts ta itu med problemet eller den jobbiga känslan lite åt gången.

2009-11-28 | 13:38:11
Bloggadress: http://eyegasm.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback