Vad är ett liv värt?
"Jag blev mördad"
Det brister inom mig när jag läser artikeln om Niklas, som efter ett våldsdåd har förstörts. Han lever på ett mentalsjukhus med svåra smärtor och självmordstankar. Han minns personen han var innan händelsen men säger att den personen blev mördad, som att han är någon annan nu.
Bilden på honom medlar verklig smärta, och den gör ont att se på.
Tänk att ifråntas sitt liv. Kanske känner den som orsakade det en stor skuld livet ut men vad hjälper det? Det är inte som om Niklas får sitt liv tillbaks. Det är inte som om det gör någon skillnad. Gjort är gjort.
Jag förstår inte vad som händer med unga just nu. Människor har förvisso alltid varit våldsamma men kanske främst som vuxna. När jag var fjorton sprang jag omkring och bekymrade mig över vilka personer i klassen jag kunde snacka mest skit om, sen fick jag dåligt samvete och förbannade mig själv. Nu är det knivar i ryggen, vodkaflaskor i huvudet och mord. Jag undrar vad ilskan och motivationen växer ur, vad de rättfärdigar sina handlingar med när de planerar.
Att det finns så många sjuka människor skrämmer mig. Livet är så skört, det räcker med att hamna i konflikt med fel person eller befinna sig på fel ställe. Jag skulle kunna tas bort på några korta ögonblick, sen fortsätter allt som ingenting.
Jag kan inte låta bli att undra vad ett liv är värt i slutändan.
Det brister inom mig när jag läser artikeln om Niklas, som efter ett våldsdåd har förstörts. Han lever på ett mentalsjukhus med svåra smärtor och självmordstankar. Han minns personen han var innan händelsen men säger att den personen blev mördad, som att han är någon annan nu.
Bilden på honom medlar verklig smärta, och den gör ont att se på.
Tänk att ifråntas sitt liv. Kanske känner den som orsakade det en stor skuld livet ut men vad hjälper det? Det är inte som om Niklas får sitt liv tillbaks. Det är inte som om det gör någon skillnad. Gjort är gjort.
Jag förstår inte vad som händer med unga just nu. Människor har förvisso alltid varit våldsamma men kanske främst som vuxna. När jag var fjorton sprang jag omkring och bekymrade mig över vilka personer i klassen jag kunde snacka mest skit om, sen fick jag dåligt samvete och förbannade mig själv. Nu är det knivar i ryggen, vodkaflaskor i huvudet och mord. Jag undrar vad ilskan och motivationen växer ur, vad de rättfärdigar sina handlingar med när de planerar.
Att det finns så många sjuka människor skrämmer mig. Livet är så skört, det räcker med att hamna i konflikt med fel person eller befinna sig på fel ställe. Jag skulle kunna tas bort på några korta ögonblick, sen fortsätter allt som ingenting.
Jag kan inte låta bli att undra vad ett liv är värt i slutändan.
Kommentarer
Åse säger:
Eftersom att jag träffat killen som gjorde detta och känner folk som är Niklas kompisar eller gått i hans klass (ibland både och) så påverkar det här mig mycket mer än liknande fall. När jag läste den artikeln blev allting så otroligt verkligt för mig, jag har följt hans liv via min vän som berättat allt men att se bilder och läsa vad Niklas själv tycker och tänker påverkade mig mycket mer än jag hade kunnat tro.
Trackback