.

Mjukstart i bloggandet.


Sebbson och jag efter utspringet
  
Igår tog två människor som är väldigt speciella för mig studenten. De är inte enbart speciella för att de är lite lätt störda i huvudet (det menar jag så kärleksfullt som ni bara kan tänka er) utan för att de är stenhårt etsade i mig som vänner som betyder någonting alldeles visst. Som har en betydelsefull roll i imtt liv.

Så GRATTIS till er, ni duktiga som ska studera vidare redan när löven faller härnäst.

Det är svårt som tidigare pluggslav att förstå det har gått ett helt år sedan sist, för även om galet mycket har hänt det här året så känns det som om det var nyligen man själv blickade ut över den enorma folkmassan och bara skrek av glädje. Den dagen blev man uppfylld av någonting obeskrivligt. Jag minns när vi hundratals klev ut via entrén till skolan och hur jag tappade mig själv lite, jag vet inte riktigt var jag hade mig själv för att jag var så uppe i allt. Det var som att minnen från de tre gågna åren rusade genom huvudet, jag ville bevara alla möten med nya och gamla bekantskaper, tillfällena då betygsbeskeden varit positiva, de otaliga skratt man haft i korridorerna, showerna, sista gången någonsin vi sjöng Blomstertid i aulan... Jag ville ha allt klart och tydligt samlat i mitt huvud.

Det önskar jag fortfarande att jag kunde ha. Men fina minnen bleknar vackert i alla fall.