.

Nu har jag varit hemma i några timmar. Och jag måste säga er, mina eminenta läsare, att den här resa kom att bli någonting att minnas med ett överdimensionerat leende och en del nyfunna perspektiv.

Dagarna har blivit en blandning av upplevelser som skiljer sig ifrån varandra markant. I torsdags red vi exempelvis Dromedar i Sahara, samt stod på ett berg ute i nowhere såg ut över ett mäktigt ökenlandskap. Dagen efter det badade vi i omgångar, växlat med lugna stunder på varsin solstol. I söndags var vi på en marknad i huvudstaden, varifrån jag släpade hem en rejält läcker vattenpipa. Igår slog vi oss ned på ett lokalt tehus och rökte vattenpipa i sällskap av en Tunisisk man som ville dikutera livet på kragglig engelska. När man är utomlands och inte styrs av klocka och morgondag är livet så behagligt, man flyter med på ett helt annat sätt än när man är ledig hemma. 

Förutom en nyfunnen kärlek för Dromedarer(som både jag oh Martin delar, bör tilläggas) har jag med mig stunder från den här resan som jag önskar att jag aldrig glömmer. Dessutom i sällskap av min favorit. Vi har haft varandra och ett nytt land med massor av möjligheter. Det här är det bästa vi har gjort tillsammans, no doubt.


Solnedgång i Houmt Souk, Söndag.

Jag hade så väldigt gärna haft mer tid att upptäcka Tunisiens Djerba ännu närmre. Det är så exotiskt att befinna sig på en helt ny kontinent, en plats som inte liknar Sverige. Jag älskar det mest av allt i att resa. Jag vill suga åt mig alla intryck, möten med människor, platser och scenerier. Att se hur andra lever och att på sätt och vis få delta i deras vardag känns så värdefullt.



Jag delger mer strax. Ni ska bland annat få veta hur många kameler Martin blev erbjuden för mig, buden skiljer sig med feta marginaler. Sen skulle jag vilja ta det här tillfället att tipsa er om att ta det varsamt med solandet första dagen, jag menar annars kanske man bränner sig rejält och har ont i flera dagar. Just sayin'.

Au  Revoir.