.

Idag har jag hunnit med att lyssna igenom sovlistan i min iPod innehållandes 64 låtar två gånger, lifta till Ekerö, ta bussen till Brommaplan, t-banan till centralen och sen den gamle vanliga pendeln och bussen hem. Därefter har jag tvättat och käkat frukost.

Allt detta har jag fått nöjet att göra eftersom att jag vaknade 00:58 inatt och inte kunde somna om ordentligt. När klockan väl var sju var det dags att ta bussen som dock hade beslutat att inte dyka upp. Och bussarna på Ekerö går inte helt ofta, mina kära vänner.

När jag liftade gjorde jag en obehaglig upptäckt. Kvinnan som körde hade en fyraårig son med det oerhört läckra namnet Stig. Han var en liten pratglad filur med glasögon och en blå keps. Jag lyssnade på hans små ordlekar, log när han stirrade på mig och observerade hans minsopel. Och jag tyckte det var gulligt. När han sedan skulle gå ut ur bilen fällde han en käck liten kommentar och jag skrattade hjärtligt.
Med andra ord så väcker dålig sömn sidor hos mig som bör ligga dolda långt, långt inne.

Mitt besök på Ekerö grundade sig för övrigt i en ridtur som gick ganska rejält dåligt, men jag har saknat hästarna så det var rätt okej ändå.