Mina räddare

Jag ville inte vara ensam.
Så några sms senare hade jag ditt trogna sällskap på jobbet.

Jag behövde dig.
Så en fråga senare satt vi i ditt kök och diskuterade livet.

Jag ville inte hem.
Så ett samtal senare skuttade vi i armkrok längst en mörk och ensam strandpromenad.

Ni vänner.
Hur kan man ha bättre än er?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback