.

Nu har jag prövat en hel drös sätt att hantera livet och jag tror faktiskt inte att det bästa sättet är det som är mest smärtfritt. Vissa saker ska kännas. Det är positivt att de lämnar spår någonstans.

Jag tycker inte att det är helt fel att inte låta sig själv ha ont, att vilja vara så stark som man bara kan och tänka att man inte ska behöva gråta. Så länge man aktivt hanterar situationen. Men tillvägagångsätten som innebär att man inte låter sig själv vara precis så ledsen som man egentligen är - jag tror de gör en mindre känslosam i slutändan. Att man inte riktigt låter sig själv känna samma starka kärlek igen, att man inte riktigt är så empatisk som man var innan. Man blir hårdare och vill skydda sig själv från smärtan.

Men fan. Vissa saker får väl göra ont då.
Det går över.