.

Det här är den första vintern på många år som varken kyla eller mörker bär huvudasvaret för mitt humör.

Fokusen ligger istället i konstanta tankar om vad som varit, och vad som kommer att bli. I konstanta påminnelser som vrider till i hjärtat. I upprepade scenarion som håller mig vaken. Föreställningar, önsketankar, insikter prydda med ångest och precis alla mina känslor i ett litet grepp.  

Jag är en känslomänniska, och jämsides med fördelarna kring detta finns nackdelar. Jag är dock klok nog att vara stolt över mig själv, och stolt nog att se mitt eget värde. Men mitt bland skyskrapor finns ett par ruiner som jag måste jobba länge med att reparera. Och jag har fan inte lust med det.

Åtminstone så har idag varit en rätt bra dag i jämförelse med många gågna.
Så, Jippie för det!

Ciau.