.

Det var som om någon hade öppnat ett fönster som länge stått förseglat. Som om alla fjärilar vore dammkorn som virvlade ut i den friska luften efter åratal i fångenskap. Hon betraktade dem när de fladdrade runt varandra i mönster som tycktes lite omständiga. Att hennes blonda hår vandrade med vindens väg kunde hon känna, men hon skulle aldrig få reda på att medan hon stod där så hade en slinga lagt sig alldeles stilla mellan hennes skuldror.  Den sträcker sig så långt, tänkte hon. Världen tar liksom aldrig slut här borta.