självkritisk

 
Arkivjäveln från 20120118. Med min koppjävel från 70-talet. Tyckte jag var ballt... men egentligen så är det ganska äckligt?

Ibland när jag vet att jag inte har gjort bra ifrån mig i mina studier, som idag, och jag måste gå på ett seminarie för att få kritik, som idag, så känner jag mig som en skamsen hund som tassar in med svansen mellan benen. Jag har personligen redan gjort en lång lista med kritik gentemot det jag själv skrivit, medan jag knappt ser något att anmärka på när jag läser de andras. 

Så idag så måste jag svälja min stolther rejält när jag vandrar till skolan och tar emot motsatsen till stående ovationer. Halleluja. 

Det finns dem som hävar att jag är för självkritiskt (läs: min roomie, min pappa, min pojkvän, möjligtvis min systers katt). Och det måhända att jag är det ibland. Men denna gång har jag ju inte gjort det jag ska. Jag skylller delvis på operationen som gjorde att min hjärna gick på halvfart minst en vecka efter, men dessförinnan var jag faktiskt också väldigt förvirrad och låg efter. Allt detta handlar om att komma på ett ämne till min C-uppsats. Det är dags nu. Gulp.

I alla fall, självkritik låter ganska hårt men jag tror man måste våga kritisera sig själv för att förbättras också. Jag hade en lång period där jag aldrig läste igenom mina uppsatser för att jag var rädd för att hitta fel. Det kanske inte är en välfungerande metod när lärarna gång på gång säger att man ska läsa igenom allt. Kritisera sig själv men inte klanka ner på sig själv. Där har vi nyckeln. 

/ er allra ädlaste bloggerska

sista helgen på terminen





Lite el piccosto från los igår!

Det är väldigt märkligt att sitta här och beskåda kaoset. Flyttlådor, halvstädade ytor, packade resväskor inför färden till ett annat hem och insikten att jag inte längre bor i denna lilla etta när jag kommer tillbaks sent i sommar.

Campus har börjat tömmas. Den allra proppfullaste klubben igår tydde på en sista social kraftansträning innan alla far till sina hemstäder för att andas ut eller slita som dårar för att få in pengar till nästa termin. Jag säger motvilligt hej då till vänner som jag vet eller inte ännu vet när jag kommer att träffa åter, och fast det ska bli fantastiskt att flytta till en trea med min bullis till hösten så känns det märkligt att lämna mitt första egna hem.

Jag känner stor separationsångest men har enorm tilltro till att sommaren har bättre potential än många på länge. Om ca 600 ord och lite referenslistande så är jag färdig med mitt första år på Universitetet. Vem kunde ana?

att studera; rebirth

Det är lite löjeväckande att jag efter tre dagar med studerande 10-17 och lite mer därtill, har insett att jag hade glömt hur det var att verkligen lägga ned energi på studierna. Det jag lär mig i denna utbildning är i högsta grad relevant och applicerbart på det verkliga livet, men med tanke på det låga studietempot under perioder så tappar jag mig själv och får inte igång motivationen.

Det är en behaglig känsla att sitta här, sunkig som fan och med mer arbete kvar, eftersom att jag tror att det kommer bli bra och framförallt så kommer det att vara värt mödan. Fascinerande dessutom hur man lär sig mer än vad man själv insett, och hur härligt och rent utav underbart det är att faktiskt kunna saker. Kunskap måste vara bland det bästa som finns. Just nu så vill jag ut och rädda världen genom att transformera regionala organisationer och dela med mig utav min visdom (nu är jag fullt medveten om att jag överskattar min förmåga) för att lösa problem.

Jag menar bara att det är ett positivt tecken att jag har vaknat ur min mental studie-dvala. Förvisso lagom till sommaren, men jag kommer ändå att behöva den här optimistiska känslan när jag skriver uppsats under helgen.

beslutsångest



Jag har en del viktiga beslut att fatta.
Först ska jag se om jag kan höja mitt snitt på högskoleprovet. Sen ska jag bestämma om jag vill byta universitet. Sedan ska jag bestämma om jag vill fortsätta på fred och utveckling eller om jag vill studera miljö istället. Om jag bestämmer mig för miljö så måste jag avgöra om jag ska satsa på en utbildning som jag redan har behörighet till eller om jag ska läsa upp Matematik C och få massor av fler alternativ. Om jag inte fortsätter plugga till hösten så måste jag jobba ett år och spara pengar samt sannolikt flytta hem igen och vara arbetslös och sjukligt rastlös en period.

Besides, lyckas jag inte höja nu på lördag kan jag ju försöka nästa år och hoppa av nu och läsa upp Matematik C ändå. Jag har så många alternativ. Ett annat är ju att stanna.

JAG BLIR GALEN.
Jag tycker grundligt illa om att fatta viktiga beslut.

halfway through



Halva tentan skriven, fyra timmar kvar, och solen strålar. Jag hinner inte med den joggigtur jag hade önskat men istället så nöjer jag mig med ett öppet fönster, skön musik och vetskapen att jag har ju hela helgen på mig att bara njuta.

Hemtentor är underliga men sköna samtidigt.
CSN-lånet är här, solen är här, våren är här, helgen är här.

YES.

eehh



Här sitter jag coh pluggeliluggelfluggar.


det gick fort

Tolv timmar i Växjö och mitt ansikte är fullt utav stressutslag.
Jättevackert är det! Jag är alltså rosafläckig på ett mycket märkligt sätt. Ett sådant utseende som man bara vet att man måste sminka över, för annars kommer folk tro att man bär någon underlig sjukdom. Och det kan eventuellt orsaka dålig stämning, jag vet inte, jag kanske ska prova att klampa in i skolan och dra en rövare "Hörrni, det jag har i ansiktet är smittsamt och går aldrig över! Happ, ska vi sätta igång med seminariet?"

Stressutslagen bero på att jag har ungefär 1½ timme på mig att äta min lunch, skriva min analys inför seminariet 13.15 samt skriva ut analysen och lämna in till läraren. Det kan bero på att jag liksom inte kunde komma upp ur sängen imorse.

Men, å andra sidan så är solen på superbt humör idag och resten av kvällen ska jag bara tvätta och fika så jag ska väl överleva de här dagen också. Ska bara ta tusen djupa andetag först. Och lyssna lite mer på Avicii.

Tillsvidare: Här är jag och flamingon Ringo i fredags innan utgången som var grymt härlig och grymt smärtsam! Berättelse kommer.


störigt

En så fjäderlätt, så pricksäker, känsla.

Jag undrar nästan om naturen läste mitt inlägg om sommar, som kändes närliggande i och med våren som snart skulle kika fram. För idag så är där vårsol och ni vet samtliga vad den innebär. Den är stark och bedrövlig, i alla fall mot snön som inte har en chans. Is och slask får blandas med torr asfalt och grusvägar som snart är vänliga nog att låta sig joggas på. Himlen känns extra enorm, för den är molnlös och ljusblå. Jag vill nästan ta på träden, för nu fryser inte barken längre och det känns som början på någonting härligt.

Hundar på långpromenad med sina ägare. Skinnjackor och solglasögon om så bara för en dag innan snön kommer igen. Skönt. Det är så skönt att vakna ibland. Jag har varit ute en stund men vill redan ut igen.

Det har dock inte tagit bort känslan. Faktumet, att jag har gjort mig själv mycket besviken. Och det bekymrar mig att jag kan göra det mot mig själv utan att ha någonting vettigt att skylla ifrån mig på. Jag har bara inte gjort det jag ska. Inte hållit mina egna löften. Jag vet ju att jag kan. Jag bara gör inte.

Så idag är det kanske så att jag får nöja mig med att det är vårsol.
Resten kräver en väldigt massa djupa andetag, jag behöver verkligen bara fortsätta knuffa undan tankebanorna som inte tar mig någonstans. Jag fastnar ju egentligen aldrig. Hela tiden så är jag medveten om att det går att ändra sig.
Jag måste komma ikapp.



Bara för att poängtera det vackra i att mogna och inte vara osäker tonåring längre: Förut hade jag aldrig kunna lägga upp en sån här bild. Jag tyckte ju att jag var så ful! Mina utstående öron och min soklart udda näsa - jag blev verkligen påverkad utav det. Slöseri med tid, men det är ju lätt att säga i efterhand.

hoppsansa

Efter att ha upplevt sinnesstämningar utav varierande natur under denna dag så är det alltså dags att fokusera huvudet på tentan. Åtta timmar, tre frågor, alltihop hemifrån.

Det börjar slå mig nu att jag kanske är lite nervös, trots allt.
Detta tänker jag se som ett mycket positivt och sunt tecken.

Vad som däremot kan tänkas vara lite osunt är att jag liksom ser fram emot tentan. Längtar. Jag bär på en julaftonskänsla, ett pirr i magen och en vilja att få sova snart så att jag morgonen kommer kvickt. Kanske beror detta på att jag ser mycket fram emot att få ännu en kurs avslutad. Kanske är det så att jag har så härliga planer inför imorgonkväll som jag får njuta utav så fort tentan har skickats in.

Jag vet inte riktigt vad det är.
Kanske är det bara så att jag inte är riktigt klok.

pre-exam


Mango, 2 för 10:- på Willys! Kexhocklad, 4 för 22:- på Willys! Skoja inteee.


Imorgon har jag hemtenta mellan 08:30-16.30.

Detta innebär att det är full fokus med undantag för matpaus och en liten promenad för att rensa hjärnan kring lunchbläcket. Så idag har jag handlat proviant och förberett mig mentalt för att det faktiskt är tenta imorgon. Det känns nämligen inte så. Jag känner mig knappt stressad över studierna, jag tycker jag kan övergripande och är inte speciellt orolig.

Detta brukar vara ett rätt dåligt tecken.
Jag får inte slappna av för mycket. Inte för lite heller. Men idag har jag tagit en långpromenad med Julia och hunden Felix, sovit och ätit gott. Jag har inte suttit med näsan i böckerna direkt.

Vi får la se vad som händer. Jag är nog rätt insatt i ämnena tack vare seminarierna som har skett kontinuerligt under kursens gång.

Dagens mysigaste: Att släppa loss Felix så att han fick springa runt som en liten fluffig dåre på tennisbanan i den djupa snön. Om en hund kan le, så log Felix när han lekte.


a slight update



Ser fantastiskt mycket fram emot denna helg. Varför får ni inte veta.
Ha-ha-ha. Och så vidare.

Idag så finlirade vi på ett grupparbete, jag och lite camratos från klassen.
Det handlar alltså om rasism. Vad är rasism? Hur kom det tilll? Varför är vissa utseenden och kulturer särskilt utsatta?

Otroligt egentligen hur lite man vet om sådana välkända begrepp. Man har använt dem hela livet, uttalat sig om dem. Men inte vet man hur de kom till eller varför.

Sitter här och lyssnar på min puckogrannars äckliga basgång och njuter utav att veta att jag skickade in klagomål till hyresvärden igår. Inte för att det gör mig särskilt mycket mer okej med att störas hela den här kvällen också, men en viss tröst tillför det ju.

Vet inte om jag ens tar med mig datorn i helgen.
We shall see. Ha det fantastic, peeps!


worth celebrating

Minns ni den ångesten jag hade då jag skrev in ekonomiuppsats över en natt, och hur jag lovade mig själv att fira stolt om jag fick godkänt?

Jag fick godkänt.
I did it! I DID IT!

Applåderar mig själv.

ah... nein.

Stensjuk.
Fick halsont sent igår. Visste att jag skulle vakna upp sjuk idag. Känslan är alltför bekant och det sätter sig alltid i min hals.

Så nu tippar jag att efter dagens seminare (jag tror jag måste gå dit ändå) så går jag och köper glass sedan låser jag in mig och väntar på bättre tider. Darnit! Jag hatar att vara sjuk. Det är så obehagligt när man har den känslan i halsen.

Har seminarie om tre timmar typ och har faktiskt inte skrivit min uppgift. Undrar varför? Kanske för att jag fasar för dagens debatt. Vi ska prata om huvida det är rätt att ge speciella rättigheter till minoritetsgrupper, ex att vissa ska få hoppa över religionskunskap och sexualundervisningen i skolan för att deras föräldrar anser att det inte är lämpliga ämnen.

Finns det något rätt svar?


Mondaaaaay bloody mondaaaaaay

sjukt tråkigt att läsa, obs!

Jag kan inte servera er någonting av intresse. Har förvisso haft en otroligt bra helg, men idag är jag låg för att jag är så trött, och studierna ligger på en hög som jag bearbetar alltför långsamt för att kunna känna mig redo för en hetsig debatt imorgon.

Jag kan tycka Söndagar är ruskigt gemytliga men jag behöver en rejäl energikick idag! Uppåtjack..? Näääjjjjjdå.

Ska diskutera muliticulturalism och feminism imorgon med en grupp av varierade nationaliteter, och det är intressant men det kräver en säkerhet i sina argument och ett lugn även då man inte håller med. Problemet är bara det att fallet vi ska behandla ska man kunna ta båda sidor i, det vet man inte förren imorgon. Ska tala för och emot. Och jag är helt tom i huvudet.

Böh.

tiden på campus

Veckorna går så makalöst fort förbi här borta.
Fredag redan!? Det var ju måndag nyss? Shizzle.

Ska i alla fall också ha mig en makalöst bra fredag. Har det på känn. Föreläsning, lunchpromenad, plugg, middag, födelsedagsfest, utgång. Massor av nya utbytesstudenter kom till campus i förrgår, så det kommer att vimla av Tyskar, Sydkoreaner och Östeuropeer. Det bäddar alltid för sköna konversationer eller möten.

Tjuff och poff! Hörs!

jag är så ohyggligt, oförskämt nöjd med mig själv


Ah, dark shades under ögonen är inne nu, så 2012 azzsååå.


Nej, jag har inte blitt schizofren. Jag står för mitt hopplöshetstillstånd från sent igårkväll, Men, eftersom att jag satt uppe hela natten för att efter sista nedskriva mening kliva rakt till skolan utan någon sömn, skriva ut papprena, köpa en yougurt och gå raka vägen till ett seminarie och köra en redovisning helt utan förberedelse; för att ha gjort det så är jag så nöjd med mig själv.

Det gick ju. Läraren verkade nöjd med mina slutsatser, så jag kanske klarar mig fast den blev ett par hundra ord under minimumlängd. Och solen skiner som fa-aan och himlen är blå. Så nu ska jag äta min lunch, sova inpå tidig kväll och därefter svida om för partyparty.

Var lite svimfärdig där ett tag, men det kanske blir så när man inte har sovit på 24.
Okej. Nu laddar vi om igen.

hela min värld hoppar runt

Jag har inte sovit en sekund på hela natten. Jag har ändå 300 ord för lite i slutresultatet på min uppsats och måste gå hemifrån om en kvart.
HAHAHA.

Trodde inte det var möjligt att jag skulle orka detta. Estimerade att "jag är nog färdig fyra på natten, oj vad jobbigt".

Skulle tänkt "blir nog färdig NEVER EVER, oj vad jobbigt".

Nu ska jag ha seminariediskussion på uppsatsen. Det här är ett sånt här läge där risken finns att jag slänger ur mig exakt vad jag tänker och tycker i diskussioner.  Gulp.

hjälp

Försöker sansa mig. Men det är svårt.
Jag är så nära att ge upp. Helt allvarligt. Bara stänga ner alla dokument, gå och lägga mig och inte gå på något seminarie imorgon.

Hur ska jag börja skriva på någonting när jag inte vet hur man gör? Vad det är som är viktigt, vad som förväntas av mig?

Fuck my socks. Om jag får godkänt på det här - då ska jag fira. Och det brukar man ju säga, sen går man ut en vanlig utekväll, om ens det Jag ska fan.. jag ska.. äta ute! Det gör jag aldrig här i Växjö.

Och så ska jag tro på mig själv. För om jag klarar det här ifrån det läge som jag är i nu, och desstuom seminariet imorgon, herregud, då är jag en superkvinna. Och då ska jag komma ihåg det nästa gång jag känner mig så här korkad.

Och javisst, självklart drar min granne igång festmusiken nu.
Tack..

bara att inse att rutinerna är på sniskan

Tror ni inte att jag fick nån slags effektiviserings-boom och inpiration klockan 22 och fram tills nu? Och med tanke på mitt helt tomma dokument tidigare under dagen så kunde jag inte låta inspirationen gå till spillo. Så jag har nu läst 8 artiklar och skrivit en sida på uppsatsen. Vilket innebär att jag faktiskt är igång, en struktur har börjat formas i huvudet och jag har börjat få ordning på min tes.

Det här älskar jag! Jag älskar när det plötsligt händer någonting med mig och ett tankeflöde som har legat i ide bara klampar fram, viftar med sin lurviga tass och ber mig sätta igång, vänligt men bestämt.

3000 ord ska jag skriva imorgon, och sen kommer jag säkert undra vad det var jag var så himla nojig över. Ska göra mitt yttersta för att peaka före 22 på kvällen, dock.

Gotta slepp, ska på morgonpromenad med Jullebulle om drygt sju timmar.
Hurtigt!

jaha.

Det står underligt stilla.

Precis som att jag inte förstått att jag faktiskt hade tenta i måndags, och därför stängde av mobilen och somnade om när larmet ringde. Precis som då, så sitter jag nu och har inte skrivit ett enda litet ord av de 3-4000 ord som ska skrivas på uppsatsen.

Det är så konstigt, för jag känner mig varken motiverad eller stressad. Hela dagen har jag suttit här med papper och artiklar omkring mig som jag inte har gjort någonting utav.

Jag har inte för avsikt att bli en person som verkligen halkar efter på dealines, men jag vet faktiskt inte hur man skriver en artikel på ett ekonomiskt ämne, tro det eller ej, och orden kommer inte att trolla fram sig själva heller.

Märklig sinnesstämning är jag i, otroligt märklig.
Känner mig nästan lite likgiltig inför studierna.

Tidigare inlägg Nyare inlägg