Glädjande initiativ

Idag hände något som gjorde mig glad, men det började faktiskt redan igår. Jag var på biblioteket för att låna en bok som eventuellt skulle kunna reda ut ett par oklarheter inför dagens prov. Boken som jag sökte fanns enligt databasen i "Africana collection". Vad detta var visste jag inte, så jag gick fram till killen som arbetar i receptionen och frågade hur jag kunde komma åt denna särskilda samling böcker, och han sa att det var ett låst rum och att jag kunde få följa med och hämta boken om jag ville.

Det visade sig att på tredje våningen på biblioteket har man bevarat en ganska stor samling böcker som handlar om Afrikaanernas historia, dvs vita nationalistiska gubbars verk från förr. När jag sa till killen att "so it's basically the racist section?" så garvade han lite och vi började diskutera hur särskilt rasistiskt det kan vara här i Potch, vilket han också upplevde. Jag fick tag på min bok och satt med den en stund.

I alla fall. Idag fick jag ett mail med en överskrift om "braai in the township" (braai är grillfest typ). Men jag kände inte igen namnet och när jag klickade så visade det sig att det var han från biblioteket, Zein, som hade sökt upp mig via mitt studentnummer och undrade om jag ville följa med honom, hans fru och deras två barn samt ett par tyska utbytesstudenter som kom till Sydafrika idag, på ett braai i Ikageng, townshipet utanför Potch. Han skrev att det skulle vara kul att introducera de tyska utbytesstudenterna för någon som är open-minded.

Detta gjorde mig faktiskt väldigt glad. Hade tackat jag inte hade planerat att åka till Johannesburg. Befinner mig just nu faktiskt utanför staden, trodde de bodde lite närmre men det är en stad utanför som heter Krugersdorp. Jag har eget sovrum och har just tagit en sjukt skön, varm dusch så det är inte lite gött. Får hoppas att jag är pigg nog för en lång morgon dag - upp tidigt och åka in till staden, gå på marknad, åka buss till Soweto, Kliptown och sedan gå på apartheidmuseet. Det ni.

Nighty.

Kortfattat

Bitter igår. Bitter Imorse. Skrivit andra tentan nu. Gick bra. Mår bättre. Följer med till Johannesburg i helgen. Drar om typ en timme. Hoppas ni får en ljuvlig helg.

Sayonara!

Tidsperspektiv

Om två veckor lämnar jag Sydafrika för Namibia. Skriver min sista tenta, käkar lunch, hämtar min packade väska och beger mig iväg på en biltur genom Botswana.

Om tre veckor har jag faktiskt landat i Sverige. Hunnit slå mig ner i soffan hemma i väsby. Kramat om Emil. Duschat. Pratat i 180 om allt möjligt. Njutit av lite Svensk mat. Inte fattat någonting.

Just nu måste jag dock ta en dag i taget. Nu tänker jag: Om en dag så har jag skrivit klart Historiatentan, och må det bära eller brista för sjuk är jag fortfarande och det blir nog till att ringa herr Doktor imorgon och fråga hur många dagar jag bör vänta innan jag söker upp honom igen. 

Det är helt bisarrt det där med tid. Jag vet, VET, att jag kommer att sakna den här platsen. Så fort jag kommit hem och lugnat ner mig lite så kommer det poppa upp tankar om vad jag borde ha hunnit med eller tagit mig tid till, hur jag borde ha spenderat mina pengar, att jag skulle ha fotat lite mer, att jag skulle ha förstått bättre hur häftig upplevelse detta är. Fast samtidigt fattar jag ju det, hur coolt detta har varit, hur glad jag är över att jag åkte hit, hur mycket jag har utvecklats med alla dessa nya tankar som trängs om utrymmet i huvudet.

Sitter i skolan för att mitt Internet har tagit slut och jag måste spara pengar. Längtar hem till sängen, men jag måste studera till sent ikvälll och gå upp tidigt imorgon. OM jag klarar den här tentan är det tur, för jag har inte pluggat tillräckligt. Det har inte gått med huvudvärken.

well well, kalaskul blogg detta just nu förstår jag.

 

Early morning in Potch

Jag sitter här och skakar av kyla och ser fram emot att skriva min första final exam, denna morgon i jämförande politik. Jag är inte ironisk, fan vad jag ser fram emot att få detta avklarat! Känslan av att jag efter lunch idag kan svassa ut och stryka bort en fjärdedel utav den kvarvarande bördan ifrån skolarbetet, sätta mig i biblioteket och unna mig lite streaming av nyhetsmorgon på skolans wifi en stund innan jag måste hem och fortsätta studera till Historian på fredag, det är en skön känsla.

Jag har faktiskt följt med i Sveriges debatter väldigt aktivt härifrån genom att göra just så, sitter ofta och kollar Gomorron Sverige, Nyhetsmorgon, debatter som har lagts upp på youtube, läser ledare och krönikor och nyhetsartiklar och allt vad det heter. Det känns som att mycket har hänt nämligen. Innan jag åkte hit så hörde jag inte ett knyst om tiggare på Stockholms gator, men jag har förstått att det samtalsämnet har växt fram till en ritktigt het potatis de senaste månaderna. 

Så. Eftersom att jag är kall och trött och besviken på särskilda saker i mitt liv just nu så tänkte jag PEPPA mig själv med en lista på fem riktigt positiva saker.

♦ Obama har sagt "Congressen, ni har inget säga till om!!!" och tagit till klimatårgärder, som ur ett Amerikanskt perspektiv, heter duga. Jag tror att han har planerat detta noggrannt eftersom att USA har en stor rörelse med bland annat HÖGT uppsatta politiker som inte tror på global uppvärmning, och nu när han alltså ändå inte kan bli omvald så passar han på att implementera policies. Självklart är de inte tillräckliga, men det är inte Sveriges heller på långa vägar. Dock är ju USA en av världens värstingar så det är ju bra att det börjar gaska upp sig.

♦  Imorse vaknade jag utan huvudvärk. På sätt och vis är det lite läskigt hur effektiva pillrena doktorn gav mig är - men min förhoppning är att bara behöva ta antibiotikan till imorgon istället för den+smärstillande/febernedsättande av den starkare sorten. Jag är dock tacksam, hade blivit ruskigt svårt att klara denna morgon utan.

♦  TRE veckor idag tills jag åker hem!!! Om jag överlever flighten hem från Namibia dvs. Nu skulle ju detta vara en positiv lista, men vi bokade BRITISH AIRWAYS vilket jag var superglad för, sedan visade sig att flygbolaget som styr den flighten är Kulul airlines. Ett Sydafrikanskt lågprisbolag. Tycker ni det låter soft eller? I don't. Drömde redan inatt mardrömmar om flighten. Flygrädd-deluxe. FML.

♦   Att jag mår såpass mycket bättre betyder att jag förmodligen kommer kunna följa med på äventyr i helgen. Vi ska till Mardis gudföräldrar i Johannesburgs omnejd, så förutom att se de lite trevligare delarna utav den staden så kommer vi även att besöka Soweto (stort, känt township. Nelson Mandela bodde där med sin första fru och sina barn, innan han började leva underground för ANC åren innan han fängslades).

♦  Jag försov mig inte imorse. Det hade varit så makalöst dumt, eftersom att jag måste vara i skolan tidigt och hitta rätt sal. Tro mig, det var hög sannolikhet att jag skulle vakna tio i nio och springa grinandes till skolan i panik. Yeah.


Nämen, hoppsansa


Swakopmund. Bild från thenamibian.org

Namibiskt ökenlandskap. Bild från gosafari.net

Mitt i allt elände så kommer glädjande saker. Nu har vi bokat biljett tillbaks från Namibia den 24e, vilket alltså innebär att vi först kommer att åka dit den 19e som vi har pratat om ett tag nu (med bil genom Botswana!). Mardi bor i Swakopmund längst den Namibiska kusten och vi tänkte hänga lite där men också campa natten innan jag och Ronja flyger hem, tydligen är det något jättehäftigt ställe vi ska vara på. Nu är ju jag notoriskt rädd för giftiga djur, plus att det finns leoparder i landet om jag fattat rätt, MEN VAD GÖR VÄL DET:) 

Jag har drömt länge om att besöka Namibia och jag tror inte jag fattar att det kommer att bli av. Det är ju bara för fantastiskt? Herregud. Ja, vi åker om 16 dagar efter sista tentan. Här ska peppas!! 
(Min positiva attityd beror nog delvis på att medicinerna har börjat verka, har ingen överjävlig huvudvärk för första gången på en vecka!)

Sickness


Då har man varit och besökt el doctore. Han var väldigt bra, tog mig på allvar och förstod att jag kände i kroppen att det här inte är någon vanlig svenne-influensa. Efter lite diskussioner så kunde han utesluta misstankar om malaria, han var även inne på hjärnhinneinflammation och menar på att om jag börjar spy eller får ondare i huvudet så måste jag åka tillbaks till sjukan. MEN, det han kunde konstantera är att någon elak bakterie har gjort intrång i kroppen min och jag har fått diverse mediciner, inklusive antibiotika vilket dom ju älskar här borta, för att råda bot på det. Jag har fått en fem dagars kur och jag hoppas sannerligen att jag blir bättre fort, jag har sluttentor som börjar imorgon och i nuläget är jag trött, gråtfärdig, har ont och vill bara sova och tycka synd om mig själv.

Thank you science för pillrena.

(O)lustigt

Jag var tvungen att åka till Mall och bråka lite med Vodacom pga att mitt modem krånglar (sjukt välbehövt just nu), jag beställde shuttle service dit men hem tänkte jag att jag skulle promenera eftersom att kliniken ligger på vägen. Jag har mått mycket dåligt i snart en vecka och det är svårt att beskriva hur det känns, men det är inte som en normal hederlig förkylning och jag har försökt ringa och boka utanresultat. Så i alla fall; tänk er en sjuk Annika i 25-gradig värme, helt högröd i ansiktet och ganska uppenbart icke-glad, med fötter som glider i skorna för att det är varmt för att jag tänkte minsann att klart jag ska ha strumpbyxor i, ingen annan går ju barbent nu när det är "vinter" (har seriöst sett folk i overall och stickat mössa).

Till Poängen. Jag gick till kliniken, fick ingen tid förren imorgon och vandrade då vidare hemåt med musik i öronen. När jag kommer till en korsning så står där en bil med en herre i. Tänker inte mer på det, utan vandrar vidare. Hör plötsligt hur någon ropar och får se hur en svettig medelålders man SPRINGER för att komma ikapp mig. 

Man: Hi, I'm sorry to bother you like this"
Jag: Wassup?
Man: I wanted to ask you a tiny favor. 
Jag: aaand what is that?
Man: Can you come and have a drink with me, maybe a cool drink- 
Jag: No. I am sick and I want to go hom (ungefär som att jag hade sagt ja annars...)
Man: Ok, can I drop you off them?
Jag: No, you can't. Byebye.

Den här händelsen slår till och med härmodagen när en skolbuss med skolflickor skrek efter mig att jag var sexig. Vilke herre in his right mind springer efter en ung tjej och ber om en träff som en TJÄNST? Han kanske hade låg självkänsla eller något, vad vet väl jag.

Vill ni ha lite andra uppdateringar i livsfronten?
♦ Myror har börjat invadera vårat badrum.
♦ Pierre (en som bor i värdarnas hus) har lovat mig att jag ska få åka motorcykel med honom nu i veckan. Det ni. 

Ja, det var väl det.



Kakor är dagens höjdpunkt


Mardi är så rar. Jag stannade hemma igår eftersom att jag är sjuk, medan Marid och Ronja var ute och gjorde de Afrikandiska dans-scenerna osäkra. Detta är jag lite avundsjuk på. Hur som helst, så är Ronja ute på äventyr idag igen och jag skulle ha ätit middag med Mardi men jag orkar helt enkelt inte, min kropp är inte på min sida. Då frågade Mardi om hon fick komma hit och lämna en sak hon köpt åt mig, och hon go som hon är så hade hon åkt och köpt kakor. Det uppskattas verkligen när folk bryr sig sådär genuint. Något som är så jäkla häftigt är att hon ska studera i Sverige i hösten - det här var ingenting hon hade planerat sedan tidigare, men en gästföreläsare från Gävle kom till hennes fakultet och berättade om ett utbyte och vips kom hon in och nu ska hon börja söka visum. Känns helt galet att jag kommer att få träffa henne inte bara igen, utan också mycket och i det egna hemlandet. Så ni vänner som läser - gör er redo för en underbar Namibier!

Åter till denna dag. Det faller isär på flera fronter just nu, och även om jag vet att det kommer att vara enklare att hantera saker och ting när jag mår bättre igen samt kan undranröja lite stressmoment, så är jag just nu ganska ynklig. Jag har inte bråttom hem, men att sitta här och må kasst är en känsla utav isolering. Jag är så långt, långt borta ifrån allt och jag har inte möjlighet att skypa och ringa så mycket just nu för jag har inte särskilt mycket data kvar på varken internet eller mobilen att använda upp. Plus att jag inte vill vara "den som är den" (tycker det är så kul uttryck, missbrukar det gärna) och ringa och trakassera folk där hemma med mina icke-problem... Kom precis på att jag nog aldrig haft glasögon på mig så många dagar i sträck sedan 2006. JÄVLAR vad gammal jag blivit.

Jaha, och nu råkade jag doppa filten i soja. Nu blir det kakor.





Cape

 

Böh

Blir lite trist uppdatering nu ett tag. Huvudet fungerar inte, kroppen gör ont och mitt internet pajade igår. Låter lite melodramatisk nu kanske men jag måste vara alert och ha tillgång till saker om jag ska lyckas med mina exams den här veckan, och än så länge går det inte bra...

Såna här dagar längtar jag till att packa och fara hem. Ska bara klura ut hur jag ska gå med mig allt hem, eheh. Hoppas ni där hemma har det superbra, nu när det blir Juni och sommaren officiellt kickas igång. Här är det så galet varmt, Org kom idag och sa att vintern här inte verkar vilja börja. Ja, det tackar jag för när jag sitter i shorts och käkar mintglass vill jag lova.



Rättelse

Insåg att min inlägg igår om att det var fyra veckor till flighten hem var fel, det var fyra veckor från i onsdags. Jag har inte så bra koll, kommer hem på en torsdag, inte en fredag. Så, var tvungen att säga det för jag hade ju stört ihjäl mig på felet annars:)

Annars?  Mår sämre per minut, är helt röd i ansiktet och varm och trött och huvuvärk = jag skulle tippa på att det är feberkänningar jag njuter av, så jag går hem om några minuter och det blir pluggpaus resten utav kvällen. Ska dricka vatten, äta frukt och sova.

Phu!


Lite menlös update


Alltså, ni måste hålla med mig om att jag ser ut som en annan, lite galen person, med glasögon? Mina ögon ser så små ut, skulle lätt kunna tänka mig att spela en ondskefull skurk i ett drama på SVT med glasögonen på.

OKEJ, jag är i alla fall sjuk, har ont i ögonen och huvudet och pga att det är minst 25 grader ute idag och jag tog på mig jeggings och skjorta så är jag också behagligt lökig. Det är näst sista helgen i Potch och jag kommer nog studera mer än någonting annat. Ack och ve.

Jag har funderat lite på vad som har hunnits med här i Sydafrika och det enda jag ångrar är nog att vi aldrig hyrde en bild för en vecka eller så när vi hade det lugnt i skolan och bara körde runt till närliggande städer och såg oss omkring. Potch i sig känner jag mig ju rätt färdig med, men det finns nog en hel del inom några mil som man kan hitta på. Bara att se hur andra småstäder ser ut. Men, det blir i alla fall Johannesburg och Soweto nästa helg.

Det har var ju intressant.
Aja, tyck synd om mig för att jag är sjuk och ha en ljuvlig helg.



Fyra veckor

Lesoto highland circular route.

Om fyra veckor så sitter jag på OR Tambo och väntar på att boarda långflyget som tar mig på det 10:40 timmar långa flyget mot Frankrurt först, och sedan hem till Stockholm (jag har köpt sömntabletter, tänkte sova mig igenom flygskräcken). Mitt Sydafrikanska äventyr känns så märkligt. Det är som att jag har varit här mycket längre än fyra månader, och första halvan kändes mycket längre än den andra. Jag hade inte så mycket förväntningar - det jag såg mest fram emot när jag åkte var faktiskt att mina föräldrar och min pojkvän skulle komma hit och resa med mig vid olika tillfällen. Jag visste inte vad jag skulle tänka om Universitetet, vännerna, staden.  

Nu känner jag verkligen att jag har lärt mig otroligt mycket, klyschigt så jag nästan mår dåligt utav att skriva det. Men jäklarns, vilket uppvaknande att komma hit. Jag har försökt att bortse ifrån samhällets klyftor och ha det lättsamt ibland, men jag ramlar hela tiden in i tankar om hur olyckligt det är att somliga aldrig kommer att ta sig ur fördomar och fattigdom. De lever här, hela sina liv, de som står och tigger på restauranggatan eller arbetar som parkeringsvakter för småslantar. De som är trädgårdsarbetare och knappt hälsas på, de som måste ha sina lunchbestick under diskhon för att det inte ska beblandas med husägaren som ger så lite betalt att man inte kan försörja sig utan minst en till inkomst i hushållet. Och den ständiga närvaron utan en inte sällan fördomande konservatism som genomsyrar den här staden - man får alltid passa sig för hur man uttrycker sig och beter sig.

Samtidigt så har jag haft det roligt, härligt, har utvecklats rent akademiskt och kommer alltid att bära med mig vyerna ifrån Lesotho, närheten till djuren i Krügerparken, känslan utav att vakna upp i  Sea point i Kapstaden under strålande sol, vardagen här i Potch där jag kan slå mig när vart jag vill och ta en fika för nästan inga pengar alls och se på alla studenter som går förbi; jag kommer alltid vara glad över alla de gånger Mardi dånat upp i kvarteret med sin Landrover för att ta med oss på äventyr, alla gånger jag har fått vara dåraktig tillsammans med Meski... Alla de där mötena i vardagen. Och vanorna som jag har börjat med; såsom min fullkomliga besatthet av torkad frukt, möjligheten att gå i linne oavsett årstid, att kunna köpa vilken mat man vill för att det är så billigt här, att bokstavligen promenera igenom olika kulturer och samhällen bara påvägen till köpcentrumet. För att inte glömma det faktum att om jag åker bil en kvart härifrån så har folk zebror i en hage, och att jag faktiskt har hållit en lejonunge i min famn.
 
Det är underligt att det bara är fyra veckor kvar. Det är väl det jag försöker säga...

 




Konversation med ny bekantskap häromdagen

Vi promenerar brevid en bilväg. Någon utav bilarna gör någonting som noteras som dåligt (jag märkte inte detta för jag var inte uppmärksam på hur folk körde). Varpå sällskapet börjar kommentera och följande konversation äger rum.

"Oh It was a woman. Women can't drive".
"That's rude and sexist"
"Okay, they can drive, but not as good as men"

Och nej, det här var inte samma person som sa att kvinnor inte kan hantera pengar.



För FAEN då

Jaha. Känner för varje minut att jag börjar bli sjuk. Det började igårkväll med att det sved i ögonen och sedan halsen, men imorse var halsonten borta så jag gissade att det var lugnt. Meeen nu sitter jag här med röda ögon, nyser och huvudet blir tyngre. 

Med andra ord: Inget gym för mig i eftermiddag och hem direkt efter lektionen.

Undrar om sjukan beror på att det är så KALLT inomhus? Möjligtvis...

BORING.

En höjdarkväll




Man skulle kunna tro att jag sitter och myser i en fjällstuga när man ser bilden ovan, men igår så var det middag hos Marid med det vanliga crewet och Meski varo erhört bestämt inställd på att vi måste ha värmeljus och mysbelysning, så då blev det så. Mardi hade sen måleriklass (kreativ jenta) så vi andra förberedde middag lagom till hon kom hem. Ronja gjorde både eget foccacia bröd med oliv, festaost och salt samt en kladdkaka, sedan förberedde vi en citron och ört-kycklingsallad och drack lite pinotagevin. Därefter mös vi ihop oss i soffan samt på en madrass tillsammans med Mardis galna border collie, Whiskey, och kollade på Moulin Rouge. Tycker om den filmen väldigt mycket men den är verkligen inte särskilt fint romantisk som jag tror den ämnar vara, tycker nog mest den är ganska tragisk. I alla fall.

Vi hade det precis så mysigt som det lät, och det var som alltid glada skratt och sköna konversationer. Som Meski sa igår så känns den här gruppens vänskap som att det inte spelar någon roll om vi inte ses på några år, det kommer vara lika härligt och naturligt ändå när vi väl ses. Dessa människor är jag tacksam för. Är ledsen att det är dyrt och långt att åka till Sverige dock, för jag tror inte att jag kommer sätta min fot i Sydafrika än på många år (lät dramatiskt, men ni får får guds skull komma ihåg att jag aldrig har varit i varken Nord- eller Sydamerika och det står näst på önskelistan av resemål).

Klockan två idag har jag min sista lektion här, och om en vecka har jag min allra första sluttenta. Det känns märkligt att skriva. Försöker väcka mig själv till liv för att kicka igång plugget ordentligt, men det går långsamt i skallen efter den här intensiva terminen; ska kämpa på! Blir gymmet i eftermiddag så får jag ur mig lite av min seghet. 

 

En höstdag i Potch

       Här ligger mitt gym, på ett torg väldigt nära skolan.

         Här kan man se att jag numer är röd i ansiktet istället för solbrun - läckert! Käkar lite pasta marinara på Fine things.
    
På promenad mot Konservatoriumet där musikeleverna hänger. Vi såg Joy spela fiol, mycket begåvad är hon. Det var andra musikstycken som framfördes också, bland annat en tjej som sjöng fantastisk opera. Jag kanske inte är mycket för musiken som spelades, men jäkla duktiga musiker ändå.

Framför konservatriumet.  Lite käck med min Take Away kaffe eftersom att min pressobryggare gick sönder i söndags. Förfärligt tragiskt, ska köpa en liten billig idag tänkte jag.

Idag har varit en riktigt fin dag. Trots att det är senhöst så går man i klänning och svettas, ibland är det för varmt för koftan men vindarna är kyliga så strumpbyxor är ett måste. Det har varit trevligt idag och ikväll ska vi hem till Mardi och laga mat och mysa, men det är ganska idiotiskt egentligen att inte prioritera studierna just en dag som denna så det får bli intensivt restan av veckan. Man måste ju ändå passa på när man väl har möjlighet att umgås med vännerna här nere. Mitt största bekymmer idag är nog att jag inte vet om jag tycker om min nya klänning eller inte så att... ja, mig är det väl knappast synd om.

Hoppas er tisdag är bra där hemma i sommarvärmen. 
 

Botmedel mot tjurighet

 
FRIEEEENDS

Snackade just med Bullis i telefon. Blir solklart peppad inför sommaren och att komma hem. Eftersom att jag var negativ tidigare idag så bröt jag detta genom att gå ut i solen, träna, dricka en gigantisk smoothie samt ringa Julia. Det var faktiskt väldigt effektivt. Jag har underbara vänner. Måste försöka få mitt huvud att komma in i studie-tankar igen nu bara, ett sista krafttag innan hemresan. 

Ska spendera kvällen med att lära mig om det politiska system i Iran och dricka slaskiga cappuccinos, min pressomaskin gick sönder igår, tragiskt nog, så nu blir det bara portionskaffe. Hemskt nyttigt har jag hört...

Känner att jag borde skriva något tänkvärt om EU-valet men jag har nog ingenting att komma med som inte redan har sagts på er newsfeed på facebook; det är i alla fall väldigt häftigt att se det enorma engagemang som mina vänner och bekanta och deras vänner visar för att visa solidaritet till de som drabbas under extremismens framfart. Heja heja. Personligen så är jag både nyfiken och skraj inför det nationella valet i höst. Tänk om SD växer ännu mer där också? Asch.


I valet och kvalet


Segt idag. Försov mig från politiklektionen, hetsade till sista antropologin och fick reda på att vi ska förbereda 13(!) uppsatsfrågor till sluttentan. Det är i särklass dessa förberedelser som kommer att ta mest tid av alla ämnen, och det hade väl varit ok om det inte vore för att jag inte kan trolla fram mera tid. 

Håller mig uppdaterad om valet där hemma i Europa. Jag har inte röstat i EU eftersom att ambassaden i Pretoria ligger 2-3 timmar bort och vi hade inte möjlighet att ta oss dit innan röstningen avslutades.  Jag ser mycket negativt men också mycket positivt; en rödgrön och rosa framfart ska man inte glömma bort bara för att SD lallar fram stadigt. Opponeringen är fortfarande större än vad de är. Jag undrar nog vilka det är som röstar SD, eftersom att jag inte känner någon (vad jag vet) då jag antar att det inte är så kul att erkänna att man röstar just SD. Så jag undrar vart dessa knallhattar gömmer sig och vad tanken bakom är. Jag har ju sett renodlade rasistiska uttalanden ifrån folk som erkänner att de röstar SD, men jag tror nog att många inte ser sig själv som rasister eller ens uttalar sig så; de verkar bara inte se mönstret i SD's politik. Det är enkelt att fokusera på "Ja, men om invandringspolitiken har varit ansvarslös kan vi ju lägga mer pengar på pensionärer om vi lägger av med det" utan att tro att det ligger mycket ont i det... Samtidigt undrar jag om dessa människor någonsin är inne på Internet eller läser i tidningarna om det kraftiga moståndet partiet möter? Och om de reflekterar över varför det ser ut så, när de går och röstar?

Ja, många tankar små. Jag är inte glad idag, jag är stressad och irriterad. Det märks att jag inte har studerat inför sluttentor tidigare i mitt liv för min reaktion är inte att bli effektiv, det är att bli tjurig och ofokuserad. Väldigt praktiskt, heeehee...

Ha en redig måndag.





Söndag

I mitt huvud är det söndagstempo men dagen i sig har varit ganska aktiv. Tina var här på lunch och häng fram till eftermiddagen, sedan kom Mardi och vi planerade lite inför de kommande veckorna. Det blir en helg i Johannesburg hos hennes gudföräldrar om ett par veckor, sedan lutar det fortfarande åt Namibia sista veckan innan vi far hem. Jag provpackade precis min väska och det verkar som att jag klarar mig med ett incheckat bagage även på hemvägen, vilket känns sjukt skickligt om jag får säga det själv. Måste i värsta fall resa i stövletter men man kan ju lura ner ett par ballerinaskor i handbagaget och byta när man kommer på planet... hehe.

Ja, tänka sig att man redan går i de tankarna? Tiden rusar. Det har i alla fall varit en skön dag men jag är väldigt trött och har dessutom inga foton att bjuda på så roligare än såhär blev det inte idag. Jag antar att ni får skylla er själva, eftersom att besökarantalet är så lågt på helgerna, mwaha:)

Imorgon blir det upp 06 och den här veckan blir busy med sluttentaplugg, administrativt tjaffs med Linneuniversitetet och aktiviteter med vännerna så det är sovdags snart.

Hörs laters!

Tidigare inlägg Nyare inlägg