.

Vila i Frid lilla Felix♥

Han var grundorsaken till mitt förut väldigt stora fågelintresse.
Imorse tyckte jag att han var betydligt lugnare än vad han brukar och någon gång under dagen har han somnat in. Han har levt i min familj runt tio år men var kring 25 år gammal, vi vet inte exakt. Det var gammalt för en fågel i varje fall. När han kom till oss var han en förskrämd parakit som fick panik så fort någon gick in rummet, men under tiden med oss har han blivit trygg och fått både fruga och barn. Han hade det bra lilla Felix. Även om han aldrig var särskilt fäst vid människor kanske. Men jag tyckte i alla fall om honom.

Han dog frisk, gammal och med en hirskolv vid sin sida.
Tack för åren lilla du!

Jag låter bilder tala för sig själva!
Underbart fin kväll.

Jag och Cadillac.

Foto: Syster

Det är otroligt fränt att ha en syster som dels har egen häst, men som även har tillgång till hästar att låna så att vi kan rida ut tillsammans. Nu på morgonen fick jag en skogstur på den något sega men mysiga herrn Cadillac. Lite skumpande trav på småvägar och in på stigarna i skogen. Innan hemvägen försökte en katt klättra upp på mig, jag matade lite höns och solen sken.

Jag blir glad utav alla dessa fantastiska varelser.
(Min syster förkunnade dock häromdagen att höns tydligen har en reptilhjärna, samt att man förut lyckades hålla en höna vid liv utan huvud ett ganska långt tag.Den vandrade omkring. Jag är numer lite vaksam när det gäller kacklande fjärderdän. Inte helt normalt alltså..)

Min polare

Imorse när min mamma föreslog ett familjebesök till skansen var vi andra inte sena att haka på, mig behöver man inte övertala för det finns nämligen sengångare där! Sengångare är så sjukt roliga djur i sin blotta existens så ett tillfälle att få sig ett gott skratt var givet.

Det första jag möts utav är två stycken som ligger och sover. Efter att ha glott på dem en stund så trodde jag inte att det kunde överträffas, men det var faktiskt fel av mig. Vi vandrade ut ur terrariet för att gå och se på älgarna, och en älgherre stod och hängde rätt nära staketet. Jag gick fram och fick uppleva hur älgen lirkar ut huvudet med sina ståtliga horn genom staketet, och sträcker sig mot mig med mulen. Sedan stod den där och kelade med mig! Det var så sött så jag smäller av. Trots att den var närmre enorm så hade den sjukt snälla ögon och jag fick klappa på mule och klia lite i pannan. 

Djur får mig sannerligen att må bra. En utav vargarna stod länge och tittade på oss, har allitd upplevt dem som väldigt skygga så det var gött.

En lyckad dag på skansen. Jag åt pannkakor och drack varm choklad också, vilket bör tilläggas för att spä på mysfaktorn. Bilderna har lite kass kvalité dock, systemkameran fick vila idag så det var mobilen som ryckte in.


Sloth, sengångare. Den låg bara där på rygg och degade.


Väldigt nyfiken varg.

Snart.helg.

Okej, så enligt ett amerikanskt murmeldjur så är det sex veckor kvar utav vintern.
Jag ska stämma den jäveln om det pågår längre:)

Såhär ser mina fåglar ut till vardags. Lite förnärmat näbbiga. Det är dock himla synd att våran tamaste herre, Lucifer, är rädd för just fingrar. Annars hade jag lät petat lite på hans fluffiga mage regelbundet. Dom ser ju för goa ut.

Det är i alla fall Lucifer och Bubbel som är offer för min systemkamera den här gången, det gäller ju att dokumentera familjemedlemmar regelbundet. Stora som små.

(Dessutom är det roligare att fotografera fåglar med toffsar på huvudet än typ mamma när hon äter popcorn, och det är ju i princip det som händer här i huset på vintern. Nu ska film hyras. Ciao)

 

Idag följde jag med min syster ut till vår nya familjemedlem.
Han heter Krakken, och egentligen tillhör han ju bara min syster, men jag har en stark känsla av att jag kommer halvadoptera honom lite. En mjuk mule med istappar i hårremen, ett par kloka ögon och en lurvig hals att krama om när det tillåts. Jag saknar hästdjuren, så är det bara.

Styggt vackert ute idag dessutom.
Vinterlandskap deluxe.