.

Bara en liten bit ifrån kustlinjen.

Jag satt en lång stund på tunnelbanan i Taipei. Station efter station stannade tåget vid, men jag skulle till sista stoppet, även om jag inte hade insett innan precis hur långt bort det var. Unga som äldre; alla satt de skötsamt med raka ryggar på sina platser och förde inget väsen. Inga samtal fördes, och förvånadsvärt få nyfikna blickar låg på mig, som ju alltid stod ut bland de som bodde i staden. Snart har merparten vuxna avlägsnat sig och det är jag med ungdomarna som en sen kväll i December kliver av i Danshui.

Jag hade inte hört så mycket om Danshui, mer än att det ligger vid kusten och erbjuder en vattenomsluten stadesdel. Det kändes lockande efter många dygn spenderade längst gatorna i stadskärnan.

Väl framme är det mörkt. Stentrappor finns utplacerade i en park som är tom på folk bortsett från ett par som sitter med armarna om varandra och tittar ut. Några små ljuskällor på andra sidan vattnet, visst, men annars är här ett lugn som inte är typiskt för Taipei. Men bara just här. Gå hundra meter så är du på vilken gata som helst i Taipei, neonskyltar och gatukök och prylar överallt. Så jag står kvar rätt länge just här.

En skön vind, en glänsande vattenyta, och möjligtvis en siluett av mjuka små bergskullar på andra sidan om jag kollar noggrannt. Men varför titta nogrannt? Den här gången gjorde jag inte det. Jag tog heller inga bilder. Jag bara var där. Jag bara var där i änden av Taipei, på en ö långt borta ifrån det vanliga livet.

Finns tur-retur till och från Taipei nu över jullovet för bara 6000.
Någon som vill hänga med? Vore väl rätt soft va?
SUGEN!!!

Vet inte varför jag vill tillbaks så gärna. Fick nyss något ryck när jag drack kaffe och det var någonting i kaffesaken kombinerat med godiset jag äter som påminde mig om Taiwan sådär hysteriskt starkt. Jävligt underligt.

Skitsamma. Jag skaaaa inte åka.. lovar.

Kollar lite på mina youtubeuppladdningar!

Ägaren till det här hostelet var verkligen världens raraste.
Jag har aldrig varit med om dess like. Kan ni förstå att jag fick ha hans privata dator i två dagar? Hans egna cykel? Att ett par morgnar när jag vaknade sent så hade han lämnat frukost till mig och nån liten lapp om att jag fick ha en underbar dag?

Om ni någon gång får för er att hey, jag vill no åka till Tainan i södra Taiwan. Då ska ni fankenemej bo på Dodoro Backpacker hostel. Bryant var en ängel! Och han skjutsade mig till stationen när jag skulle hem. Och jag fick en kram! Det är inte alltid man får kramar av nybekanta i Taiwan.

Sweet times!

Tänker på min musikaliska ådra och inser att den inte sträcker sig bortom en rätt schysst sångröst. Jag har så himla svårt att lära mig spela instrument, vare sig det är någonting simpelt på gitarr eller ett kort stycke på pianot. Jag önskar att jag vore tillräckligt envis för att bli riktigt duktig på sistnämnda en dag.

Men, ett instrument kan jag ju!
Med detta har jag uppträtt med inför en by på Borneo, suttit vid en flod vid regnskogen och spelat samt försökt mig på att spela på risvinsfyllan. Jag talar självklart om: GONG!

Jag är "andra" gongspelare, vilket innebär att jag sitter och slår i takt på gong nummer två när det hänger sex stycken på rad. Det var min värdmamma i Penampang som fick för sig att jag och några andra i gruppen skulle lära oss, hon själv var förste gongspelare i en grupp som brukade spela på bland annat bröllop i närliggande städer.

På exakt denna plats stod jag i början utav min resa och fattade inte vilken absurt stor del utav festlivet på Borneo som består utav gongspel. Denna by är tydligen den största producenten utav handgjorda gongs i världen.

Det bisarra med detta instrument är egentligen relativt många olika saker, men nummer ett skulle väl vara att det inte låter bra. Någonsin, alls. Inte ens när du spelar i perfekt symbios. Tänk er sex personer på rad som sitter på varsin stol och slår i olika takt på varsin Gong. Det blir inte bättre än så.

När du dessutom dansar till detta genom att stå med armarna rakt ut och låta som en örn, förmodligen medan någon tvingar i dig Tigeröl (true story) så kan ni ju bara föreställa er att helheten känns lite milt surrealistiskt.

Synd för mig att jag inte kan utveckla min talang här hemma, tur för alla närvarande.

Jag tycker inte om att bada i det salta vattnet liggnades vid västusten, jag äter inte skaldjur och jag tycker inte om när det blåser mycket. Men Resö är liksom ändå ett paradis att växa upp på. Resten är struntsamma.

Det blev bara ett par-tre dagar denna vända men med tanke på att jag inte ens hann ner förra året så var detta välbehövt. Önskar att jag hade videofilmat när Christer Trygg körde gamla visor på sitt dragspel med sin klingande Bohusländska.. men samtidigt måste det kanske upplevas för att uppskattas.

Sen att Carro följde med var ju bara guld och gröna ängar.

Imorgon är jag där igen!

Längtat.

Näsapa, 29/9 -10 Lok Kawi, Borneo

Att ha djur i bur är i sig sorgligt (som fågelägare sedan länge önskar jag mina nymfkakador frihet, men jag var barn när jag fick fåglar och jag tänkte inte så då. Det är självfallet igen möjlighet att släppa ut dem här då de härstammar från Australien).

Men en sak som är extra hjärteskärande är när ett djur i bur kan höra sina artfränder som lever fritt brevid. Den här näsapan bodde infångad i en park som låg i regnskogen, och jag kan bara tänka mig att den kände sig stressad och olycklig.

Kom att tänka på detta när jag kikade igenom mina bilder från Borneotiden. Det var knappast en rolig förstautflykt, att gå till en djurpark tillsammans; jag undrar vad arrangörerna fick den totalt obriljanta idén ifrån. Vi alla i gruppen kände mest; Vi är på Borneo för fan, släpp ut oss i regnskogen.

Och dit kom vi tll slut!
Här sitter ett gäng fria näsapor i Kinabatanga rivers regnskogsområde;


det var för övrigt en urmysig båttur...
Vi såg stora Hornbillfåglar, giftormar, krokodiler, kattdjur, kingfisherfåglar, macawapor och ett par andra djur under dagarna vid floden benägen på norra Borneo, södra Sabahområdet.





På nattvändan så satt vi tätt ihop i båten när vi såg ett par lysande krokodilögon sänka sig under vattnet, och under en eftermiddagstur blev vi så blöta att vi var tvugna att gå i fuktiga kläder länge. Den höga luftfuktigheten på ön gör det nästintill omöjligt för kläderna att torka helt om de inte ligger under stekande sol.

Ah.

Railay Beach

ett, två, tre BAAAAAAAAAAAAADSUGEN!!
Gjorde inte så mycket mer än att bada på den här stranden. Min resebudgets dagskassa kördes i botten när jag fick slut på solkräm och en flaska kostade MER än summan avlagd för hela dagen. Detta innebar att jag inte hade råd med lunch, men låt mig uttrycka det såhär; det var helt okej ändå.

Och sen blev jag ju bjuden på lite vodkabuckets också, vilket möjligtvis spelade sin roll.. ehm.

där sitter jag och bella på vår nordirländske vän.
Såg precis att en bekant (knappt) ikväll befinner sig på exakt samma pub som jag och bella sov på i Dublin, och den som min bannerbild visar.

What are the odds?

så.AWESOME.

sitter här med en kass huvudvärk och tänker att det där ändå känns förvånadsvärt nära i tiden.

-Se! denna gastkramande video där två Danskar offrar sin heder i Kungens park, beviset på deras begränsade förmåga att uttrycka sig på svenska men däremot påfallande fantastiska förmåga att lägga till ett "e" backom ord som är utan "e" egentligen.



Se! Hur jag och min hjältinna Carro trotsar vind, höjder och sjukdom för att klättra upp i ett högt kyrktorn i Köpenhamn. Svindlande! nervkittlande. Rentav GASTKRAMANDE!

jag vet att det nog är jävla ointressant för er

eh

MEN JAG SAKNAR BAAAALI!!
Den där ön har mig i ett sånt satans grepp, och jag undrar nästna om jag har så mycket känslor förknippade med tiden där att det skulle kunna bli en besvikelse att åka dit igen.

fast HUR skulle Bali kunna vara en besvikelse?

Nogle dejlige dager i det Danske.

Citatet i rubriken kommer från en riktigt charmör, Assim.  Han försökte övertala mig att stanna på Camillas 20-års fest genom att säga "You can't leave. You can I are the only foreigners here!". Och någonstans där i våran konversation kläckte han ur sig den otroligt insmickrande kommentaren som alltså lyder

"Of course Im drunk, why do you think I'm talkin to you?"

Now, när vi ändå är på ämnet killar, kanske vi ska förklara lite i enkelhet hur en mening som denna kan tolkas. Det finns ju antingen det som han sedan försökte förklara att han menade; nämligen att hade han varit nykter så hade han egentligen inte vågat prata med mig. Och få finns det den tolkningen att personen i fråga bara är för packad för att vara kräsen ooch i nyktert tillstånd hade haft noll intresse.

För att undvika missförstånd som innebär att tjejen (jag i detta fall if you follow) tror på det sistnämnda alternativet och därigenom blir mycket förolämpad, så kan det ju löna sig om killen (i detta fall Assim) väljer att förklara vad han menar inom en radie av en minut. Istället för att bara göra som killen (Assim) och helt enkelt bli tyst en kvarts minut för att därefter sedan säga "sooo.. drink my rum and coke".

Phew, glad we cleared that out.

Om några timmar jag, destination Danskeland.
Känner mig överöst av kärlek redan nu via meddelanden från mina vänner i syd, och det pirrar i magen när jag tänker mig att jag snart småjoggar fram på perriongen för att krama om dem.

Det blir så bra detta.
BORNEO REUNION the stupid Swedish girl is comin, at your service.

"YEAAHH" - Lil John style.

Detta var i måndags.

I MÅNDAGS.
Skutt i hjärtat.

Är helt överkörd av intryck!
Att typ tre dygn på en plats kan göra ett så massivt intryck, och att man hinner med så mycket bara av farten.

Från Dublins fantastiska pubcrawls i Tempel Bar en lördagskväll, till helt sagolika shoppingmöjligheter under en snabbvända morgonen efter, fikastunder och luncher,  buss till Belfast med regnbågar och får, Monty Python och uppesittarnatt med spel och riverdance med nyfunna hostelvänner, sjunga i duschen halv sju på morgonen innan sovdags, hemlagad äkta Irländsk frukost, hockeyspel och sång, spontanhyrning av bil, roadtrip längst the Causeway coast med rosévin för oss i baksätet, spela biljard på en liten pub far off, återvända till hostelet sitta uppe tillsammans precis hela natten.

Det mest magiska är värmen från folket i Dublin, att allt man hört om Irländsk musik och allsånger faktiskt stämmer,  den otroliga gästvänligheten på hostelet i Belfast som gjorde vistelsen i en annars helskum stad till någonting alldeles fantastiskt, frihetskänslan av att bara åka iväg längst den vackra kusten, språket, att dela allting med sin bästa vän.

Att ha så kul att man i princip struntar i att sova, för att man inte vill gå miste om en endaste stund. Att komma hem med en stående inbjudan hos nyfunna vänner i Nordirland.

Tiden i Irland är alldeles invirad i internskämt, udda upplevelser, skratt, möten.

Jag är visst kär.
Här får ni foton på min nyfunna kärlek; Irland.























Gilla livet.
Och åker ni till Dublin rekommenderas pubhostelet Gogarty's varmt för läge och stämning (även om fyra främlingar sprang skrikande in i rummet typ fem på morgonen.. jag tror det är mer undantag än regel). Och om ni nu får för er att åka till Belfast bor ni på global village, och ser till att klappa hunden Buju lite bakom öronen.

Mer sömn behövs, nu.

Om man kan sjunga med i en låt som spelas på en bar i Dublin,  så gör man det. Även om det är norska A-ha's Take on me med svåra höga partier.

Awesome.

Let's put it this way;
Under mina fyra dagar på Irland så har jag sovit kanske.. 7 timmar.
Så med detta luriga hostelfoto från Nordirlands Belfast så säger jag

GODNATT
och hälsar att mer foton kommer imorgon

och tillägger att den här resan har varit alldeles, alldeles fantastisk.
Jag har fått upplevelser jag inte vågat hoppas på.

Hjärta till de här dagarna med dig Bella.

(Jag ÄLSKAR Irland!!)

Irland med Bella IMORGON.

It's spelled C-R-A-Z-Y.
Ikväll ska jag bara varva upp mig själv och försöka att gå och lägga mig tidigare än mitt i natten, så att jag är utvilad inför denna stora morgondag. Samtidigt någonstans i Göteborg så dedikeras låten "You're breath smells like Ben&Jerrys" till mig. HAHA. True story. Det är ju kul, för Ben&Jerrys har ju faktiskt en ny glass med peacemärken i och det tycker jag ju, inte helt överraskande, är rätt ballt.

WEHO!